Kritiken mot regeringens kontroversiella förslag tonar redan ut och vägen fram till ett riksdagsbeslut ser ut att bli en ren transportsträcka. Men hoten mot integriteten kvarstår.

de superhemliga FRA-cheferna har varit på charmoffensiv i medierna, bland annat i CS. De tonar ner integritets­aspekterna genom att rikta allt ljus på de restriktioner i FRAs möjlighet till avlyssning som ligger i förslaget.

Bara promillen av den digitala trafiken fastnar i FRAs filter. Det handlar endast om trafik som passerar svensk nationsgräns. Man ska bara fiska efter underrättelser om utländska säkerhetshot mot Sverige. Avlyssningsoperationerna ska kräva godkännande av speciella nämnder utsedda av regeringen.

Vanliga människors och företags kommunikation som trots allt fastnar i FRAs filter och hamnar på en informationsanalytikernas bord ska förstöras och aldrig rapporteras vidare, bedyrar FRA.

Det låter ju gott och väl. De flesta vill trots allt ha en fungerande underrättelsetjänst. Om Mikael Odenberg och FRA-chefen dessutom lovar att vända bort blicken så fort ett vanligt snaskigt privatmejl fastnar i deras informationstrålar borde väl alla vara nöjda?

Men kan vi lita på staten och dess myndigheter? Tror vi att information som de tillskansat sig genom avlyssning, trots alla restriktioner, kan missbrukas? Nutidshistorien är full av exempel på makthavare som använt sig av information som framkommit vid fullt legitim avlyssning i allt andra än legitima syften.