Peder Matsgård plockar upp en angelägen fråga i debattartikeln ”Björklund, etik behövs, CS 19/3 -07, men hans förslag att införa ett nytt ämne i grundskolan riskerar tyvärr att skjuta rejält över målet.
Frågan om allas vår digitala kompetens måste vara både en övergripande och genomgripande fråga.
Skapar vi ett nytt ämne där ”it” står i fokus riskerar det bli ett ämne som hamnar i datasalarna hos enstaka lärare som undervisar i datakunskap.
Den digitala kompetensen – som inbegriper alla de punkter Peder Matsgård nämner – måste genomsyra hela skolarbetet och alla ämnen. Det får inte bli något som riskerar att ligga utanpå allt annat.
Därför behövs kompetensutveckling för alla lärare i hur man hanterar internetmediet och sedan hur man metodmässigt integrerar användandet av it och medier både i det egna undervisningsämnet och i samarbete med andra ämnen. Vi måste bort från avgränsade ämnesområden, vi behöver mera av ämnesintegration eftersom det är så livet fungerar.
Bloggar är ett typexempel på verktyg som är ämnesövergripande mellan språk och ämnen som samhällskunskap, historia eller naturorienterande ämnen.
Lärarna i dessa ämnen vill använda mediet för att utveckla språk i reflektion och argumentation. Ett lämpligt arbetssätt är att börja använda detta på interna webbplatser för att sedan ta med eleverna ut live i en liveblogg, den publicerade verkligheten.
Källkritik behandlar lärare redan i stor utsträckning i sin undervisning och stöder sig på läroplanen. Men vi behöver satsa på, som man gör i Norge, en fortbildning av lärarna där information, kommunikation och teknik i lärande integreras med fördjupad förståelse och tillämpning av läroplanen.
Detta ska dessutom inte vara en tillfällig satsning. Den behöver vara fortlöpande eftersom omvärlden förändras kontinuerligt och skolan behöver ständig uppdatering.
Generellt har Sveriges lärarkår god känsla för de etiska normerna i läroplan LPF 94 (cstjanster.idg.se/c/873), men man hinner inte utarbeta sina tillämpningar av nya medier på grund av att kompetensutveckling och metodik saknas.
Ett särskilt ämne i medieetik riskerar att göra ägarna av frågorna till en mycket begränsad grupp lärare och vi får då inte den påverkan som behövs. Vi missar målet!
Vi behöver en skola som utbildar elever för de behov det framtida yrkeslivet kräver. Ett sådant krav är kompetens i att använda nätet som arbetsverktyg och kunna bedöma, värdera och utveckla de resultat de får, den digitala kompetensen.
Innehållet kan delvis beskrivas som förmågan att hantera publicistiska regler, upphovsrättsregler, källkritik och ett etiskt förhållningssätt i den digitala världen.
För att nå dit behöver den svenska lärarkåren en fortbildning värd namnet. I Norge satsar stat och kommuner 2,5 miljarder norska kronor på detta åren 2005–2008, verksamhetsutveckling inkluderat.
Vad satsar Sverige?
Seth Norberg
It-samordnare och pedagog
Frågan om allas vår digitala kompetens måste vara både en övergripande och genomgripande fråga.
Skapar vi ett nytt ämne där ”it” står i fokus riskerar det bli ett ämne som hamnar i datasalarna hos enstaka lärare som undervisar i datakunskap.
Den digitala kompetensen – som inbegriper alla de punkter Peder Matsgård nämner – måste genomsyra hela skolarbetet och alla ämnen. Det får inte bli något som riskerar att ligga utanpå allt annat.
Därför behövs kompetensutveckling för alla lärare i hur man hanterar internetmediet och sedan hur man metodmässigt integrerar användandet av it och medier både i det egna undervisningsämnet och i samarbete med andra ämnen. Vi måste bort från avgränsade ämnesområden, vi behöver mera av ämnesintegration eftersom det är så livet fungerar.
Bloggar är ett typexempel på verktyg som är ämnesövergripande mellan språk och ämnen som samhällskunskap, historia eller naturorienterande ämnen.
Lärarna i dessa ämnen vill använda mediet för att utveckla språk i reflektion och argumentation. Ett lämpligt arbetssätt är att börja använda detta på interna webbplatser för att sedan ta med eleverna ut live i en liveblogg, den publicerade verkligheten.
Källkritik behandlar lärare redan i stor utsträckning i sin undervisning och stöder sig på läroplanen. Men vi behöver satsa på, som man gör i Norge, en fortbildning av lärarna där information, kommunikation och teknik i lärande integreras med fördjupad förståelse och tillämpning av läroplanen.
Detta ska dessutom inte vara en tillfällig satsning. Den behöver vara fortlöpande eftersom omvärlden förändras kontinuerligt och skolan behöver ständig uppdatering.
Generellt har Sveriges lärarkår god känsla för de etiska normerna i läroplan LPF 94 (cstjanster.idg.se/c/873), men man hinner inte utarbeta sina tillämpningar av nya medier på grund av att kompetensutveckling och metodik saknas.
Ett särskilt ämne i medieetik riskerar att göra ägarna av frågorna till en mycket begränsad grupp lärare och vi får då inte den påverkan som behövs. Vi missar målet!
Vi behöver en skola som utbildar elever för de behov det framtida yrkeslivet kräver. Ett sådant krav är kompetens i att använda nätet som arbetsverktyg och kunna bedöma, värdera och utveckla de resultat de får, den digitala kompetensen.
Innehållet kan delvis beskrivas som förmågan att hantera publicistiska regler, upphovsrättsregler, källkritik och ett etiskt förhållningssätt i den digitala världen.
För att nå dit behöver den svenska lärarkåren en fortbildning värd namnet. I Norge satsar stat och kommuner 2,5 miljarder norska kronor på detta åren 2005–2008, verksamhetsutveckling inkluderat.
Vad satsar Sverige?
Seth Norberg
It-samordnare och pedagog
(
Den här artikeln har 0 kommentarer:
