Sanningen är att det finns både säkra och enkla lösningar för att skydda funktionalitet och information. Det grundläggande problemet är att den viktigaste frågan inte ens är formulerad. Den lyder: ”Hur säkert är säkert?”

I debatten finns två lösningar: säkra och osäkra. Om en lösning inte är säker så är den osäker. Fel.

Riksbankens depå för kontanter är i behov av större säkerhet än din bostad. Det vore fel att beskriva någon av dem säkerhetsnivåer som absolut osäker. Samma gäller för mobila lösningar.

När rörmokaren vill lägga ut sina arbetsorder på handdatortelefonen är frågan hur mycket omsorg hon behöver lägga på identifiering, integritet och kryptering. När säljarna vill mejla är frågan varför mejlen inte behöver krypteras från huvudkontoret när de måste krypteras från telefonerna.

Jag har sett projekt lägga sig ner och dö under orimliga och ologiska säkerhetskrav.

Varför har vi kört i diket? Svaret finns i de första mobila lösningarna. De saknade en genomtänkt säkerhetsmodell. Många ansåg att det var nog att tekniken fungerade och att användarna gillade funktionen. Osunt men sant.

När branschen samlar sig för den andra generationen lösningar är vi på väg ner i nästa dike och i ratten håller säkerhetsföretagen. De skruvar upp tonläget onödigt och vill sälja hög säkerhetsnivå till alla och överallt. Bra betyder inte alltid rätt.

Säkerhetsföretaget McAfee anser att det finns över 200 virus som potentiellt kan drabba telefoner och handdatorer, varav en handfull som attackerar Windows Mobile. Det är skillnad mellan 200 och de 100 000 kända virus som kan drabba stationära datorer.

Om du har ansvar för mobila lösningar, telefoner eller handdatorer behöver du en genomtänkt riskhantering. Bedöm risker och kostnader.

Hur stor är risken att drabbas, vad kostar det att drabbas, och vad kostar skyddet? Det går att utforma lösningar som både är säkra på rätt nivå och enkla att använda.