Nyligen beviljade Riksbankens jubileumsfond och en Wallenbergstiftelse tre miljoner kronor vardera till det historieprojekt som Dataföreningen, Tekniska museet och KTH drivit ett par år. Det betyder att finansieringen är säkrad ett par år framåt så att projektet kan avslutas med ordentliga redovisningar.

– Det började egentligen för fem år sedan när Dataföreningens Inger Gran och Stig Holmberg från Riksdataförbundet drog igång arbetsgrupper bland våra it-veteraner, berättar, Rolf Berndtson, ordförande i Dataföreningen och huvudprojektledare.

Men grupperna kom ingen vart och först med ett stort möte på Tekniska museet för två år sedan tog arbetet fart. Då hade IVA, It-företagen, KTH Nordiska museet och Tekniska museet dragits med i projektet.

– Det var då de första fokusgrupperna kom igång, grupper med en kärna av veteraner från ett visst område. Samtidigt startade vi en finansieringsgrupp som också blev en styrgrupp. Vi fick ett litet startkapital redan våren 2005 och nu har vi fått 3 miljoner från Riksbankens jubileumsfond, 3,6 miljoner från Marcus & Amalia Wallenbergs minnesfond och 1,4 miljoner i så kallade Access­pengar till Tekniska museet för deras dokumentation, berättar Rolf Berndtson.

Hittills har sex fokusgrupper kommit igång av de 18 planerade. Först ut var gruppen ”Tidiga datorer och programmering” med Lars Arosenius som sammankallande. Han själv började på Matematikmaskinnämnden med Besk och Facit EDB, fortsatte med Wenner-Grens Wegematic och kom sedan till IBM.

Gruppen Bank och finans leds av Rune Brandinger, en gång i tiden it-chef på Skandia och numera styrelseproffs. Vårdgruppen leds av Urban Rosenqvist, Uppsalaprofessorn som till vardags sysslar med hälso- och sjukvårdsforskning. Andra kända it-profiler är Roger Bydler i Transportgruppen och Curt Gladh i Industrigruppen. Totalt är runt 150 personer aktiva i grupparbetet.

Tanken är att grupperna ska arbeta likartat och leverera sina rön i enhetliga format. Målet är att varje grupp åtminstone ska göra 10–15 intervjuer, lämna 20 självbiografier och hålla tre vittnesseminarier – vilket är ett ganska nytt arbetssätt inom samtidsdokumentationen.

– Det är helt enkelt en panel med veteraner som ger varsin bit av historien och sedan diskuterar och jämför och blir påminda av varandra. Ett slags kollektiv hågkomst. Alltihop dokumenteras på video och publiceras i häftesform av KTH, förklarar P O Persson.

Om ett par år börjar större delen av projektet att vara slutförd. Då finns ett brett material men fortfarande en mängd delberättelser.

– Då har vi räddat det som gick att rädda från de tidiga åren åt framtida forskning. Vi gör ju det här i medvetandet om att veteranernas led glesnar. Dataföreningens utgångspunkt har varit att få fram en berättelse som vi kan dra lärdomar av. Vad gjorde vi rätt, vad gjorde vi fel, vad ska vi undvika? Det är av direkt nytta för våra medlemmar i dag och i morgon, säger Rolf Berndtson