Jag har mina aningar om orsakerna. Jag har själv jobbat som konsult. Jag vet hur det är.
Som konsult hugger man på alla köp-signaler som kommer i ens väg. Det gäller att hävda, utan att darra på manschetten, att man kan allt så att man inte avskräcker någon potentiell köpare i onödan.
”Vi har en bred kompetensbas”, säger man till kunden.
Offerter prissätter man så snålt som man måste för att ta hem affären. Om det innebär att man hamnar under den egna finansiella smärtgränsen så kan det inte hjälpas. Man måste få in foten innanför dörren för att kunna göra affärer.
”Vi jobbar med långsiktiga kundrelationer”, säger man till kunden.
När kontraktet är påskrivet börjar merförsäljningen. Det är den som ska rädda siffrorna. Men ofta visar det sig att kunden behöver hjälp med saker som man faktiskt inte har en susning om, än mindre någon erfarenhet av.
Då gäller det att hålla masken. Någon i hemmaorganisationen måste väl ha lite koll.
I värsta fall får man gräva fram någon underkonsult. ”Vi har lång erfarenhet i vårt nätverk av just den här problematiken”, säger man till kunden.
Det gäller att snabbt lämna över ansvaret för den ursprungliga leveransen till några färskingar i 25-årsåldern med lågt timpris. Då ökar chanserna att bättra på lönsamheten i projektet.
”Det är ett mycket erfaret och kompetent team”, säger man till kunden.
Snart är det dags att leverera den slutgiltiga bredsidan. Det klassiska tillvägagångssättet är att sälja in en behovsanalys som i sin tur säljer in det egna konsultföretaget. Om det gäller outsourcing ska analysen rekommendera outsourcing. Har man folk över som kan implementera affärssystem från Microsoft blir rådet ett nytt affärssystem från Microsoft.
”Vi är oberoende”, säger man till kunden.
Inte konstigt att det ibland uppstår diskrepans mellan förväntningar och leverans.








































