Nyss blev jag så förvånad av en förfrågan att jag bara vara tvungen att ställa upp – trots en gammal pocketbok som enda arvode. Kunde jag möjligen tänka mig att inleda årsstämman för Folket i Bild/Kulturfront med ett litet anförande?

FiB/Kulturfront? Gamla murvlar vet vad jag talar om. Unga it-arbetare kanske inte.

En förening som ger ut en tidskrift med samma namn och är starkt förknippad med skriftställaren Jan Myrdal. Vi minns hans svit av hyllningar av totalitära marxistiska experiment jorden runt.

Eftersom jag själv skrivit rapporter för marknadsliberala Timbro och tycker att Friedrich Hayek är en viktig tänkare och har varit lärare på Handels var det – oväntat.

Men vi minns också att det var FiB/Kulturfront som 1973 publicerade de artiklar som ledde till IB-affären med razzior på redaktionen samt i hemmen hos Jan Guillou och Peter Bratt.

Journalisterna hamnade i fängelse, dömda för spioneri genom att de röjt uppgifter som sades hota rikets säkerhet. Genom avhoppare visade de bland annat hur IB, Informationsbyrån, byggt upp en organisation för övervakning och åsiktsregistrering av vänsteraktivister genom att infiltrera partier och fack. Man bytte information med bland annat CIA.

Våra folkvalda i riksdagen var ovetande om det hela som utan lagstöd i hemlighet organiserats av en liten maktkrets i regering, polis och militär.

Jag fick som sagt en 30 år gammal bok av ordföranden Eva Myrdal (Jans dotter) och läser i den hur HD avslog Guillous begäran att få domen prövad i högsta instans. Jan Myrdal skrev då en bitsk krönika om HD i tidningen (”Den ena handen tvättar den andra”).

Regeringen hittade en paragraf i brottsbalken som upphävde tryckfriheten vid ”Beljugande av myndighet” (!), ett brott som avskaffades 1976.

FiB/Kulturfront åtalades för att genom krönikan ha undergrävt aktningen för HD. Egentligen var det trakasseri av en obekväm röst.

I Guillous och Bratts spionåtal fanns avslöjanden om Försvarets Radioanstalts, FRA, verksamhet.

Och det var alltså som kritiker av den nu föreslagna FRA-lagen jag fick inleda årsstämman. Alliansregeringen och s vill ju tvinga operatörerna att skicka en kopia av all trafik som passerar Sveriges gräns till staten. Generaldirektör Åkesson hävdar att de bara vill ha tillbaks trafik som fanns i luften men nu grävts ned i kabelkanaler.

Kanske det! Men på köpet får de ju tillgång till något de aldrig har kunnat spana på: alla medborgares privata kommunikation.

Mycket av internettrafiken har aldrig ens varit kommunikation. Vi har läst en tidning privat i hemmet på papper utan att staten har sett vad vi läser.

Vi har skickat brev på papper som omfattas av mycket stark posthemlighet. Nu flyter hela våra liv genom kabel och ska avlyssnas.

Runt en del frågor borde nästan alla i riksdagen kunna enas. Friheten att kommunicera utan att allt skickas med kopia till staten borde vara en sådan.

Vi behöver som synes inte gå långt tillbaka för att se vad maktkotterier i staten kan ta sig för.

Dessvärre kan vi nog se fram mot en mängd ”affärer” i framtiden om all vår kommunikation börjar kopieras över till FRA – oavsett hur rekorderliga dagens makthavare är.
Se där, en insikt från ett oväntat uppdrag!