I själva verket är tekniken för att välja boktitel en av de viktigaste komponenterna i hur man skapar en modern vinstmaskin. Har du ett par alternativa titlar du försöker välja mellan? Testa dem online med Google Adwords i riktiga annonser som leder till fejkade sidor!

Informationstekniken ger helt nya möjligheter att komma i kontakt med sin marknad, och med tillverkningsindustrin som ska tillfredsställa marknadens behov medan du håvar in pengarna.

Där är redan kontentan av Timothy Ferriss idé: definiera det du behöver göra, eliminera allt onödigt, automatisera det som återstår, och befria dig därefter från den automatiserade kedjan. Allt som återstår för din del är ett kassaflöde till ditt konto.

Vilka uppgifter som ska göras och hur man eliminerar onödiga göromål har diskuterats tidigare i en mängd affärs- och logistikpublikationer. Timothy Ferriss tillför en del riktigt intressant till diskussionen som hör samman med informationsteknikens möjligheter, men också med vad vi som människor ska göra om automatiseringen av allting faktiskt ger oss fri tid över.

Timothy Ferriss är entreprenör flera gånger om, kampsports- och tango-mästare och har satt upp en automatisk affärsrörelse som försörjer honom själv just så som han lovar i bokens titel, på fyra timmars arbete i veckan.

Trots att han bara är 29 år gammal verkar han ha jobbat fram en personlig teknik som kan ta honom hur långt som helst, och han inkluderar en hel apparat av övningar att göra för att komma ur våra invanda bekvämlighetsmönster. Ta två dagar då du tittar alla du träffar i ögonen och se till att det är de som vänder bort blicken och inte du. Eller lägg dig ned på marken en halv minut på en offentlig plats. Efter att ha vant sig vid att göra sådant är det mycket man kan känna sig fri att göra.

Framför allt är han en nischernas man. När det just nu är dyrt att nå folk med e-post och via webben väljer han att marknadsföra sin bok där människor samlas, som på konferenser för exempelvis bloggare som sedan förväntas skriva om boken och därmed sprida reklamen förklädd till trovärdiga rekommendationer. Om det lyckas? Ja, boken gick i alla fall direkt upp på Amazons tio-i-topp-lista.

Är det realistiskt med den här sortens kassako som man bara mjölkar, och som sedann går på av sig själv? Ja, en tid åtminstone. Tanken ligger nära till hands att mjölken sinar, men att maskinen snurrar i alla fall ett tag. När maskinen börjar kosta mer än den genererar kommer den ju att självdö, men tanken på maskiner som bara fungerar och fungerar utan mänsklig vinst eller mänsklig inblandning är påträngande. Vi lever i en alltmer automatiserad värld.

Nischernas mästare klarar sig förstås ändå, och det kanske är den främsta lärdomen av boken – att se på sin omvärld med okonventionella och nyfikna ögon hela tiden. Prioritera och prioritera om igen, och utgå från sin egen expertis och sin egen marknadskännedom för att skapa sig utrymme för sitt eget individuella uttryck.

Det finns en intressant spänning här: för att få utrymme för mer mänsklighet i sitt liv ska man skapa en maskin som står för ens försörjning. Jag känner mig lite tveksam till om det är rätt sätt. Det är inte säkert att det är möjligt att klå maskineriet med dess egna medel. Man blir fri från en maskin men fast i en annan.

Timothy Ferriss ger också några exempel i boken på hur han och hans bekanta har låtit outsourcingen gå väldigt långt. Och i en tidningsartikel kan man läsa om hur han själv har lejt ut sin dejting! Alltså inte själva träffen, men det tidsödande jobbet att hitta någon att träffa. Han lät sin virtuella assistent, belägen i ett låglöneland, förse honom med kandidater, och sedan dök han själv upp på träffen. Ett långt avsnitt i boken lånar han från Esquire, en artikel som också excellerar i konsten att leja ut stora delar av sitt privatliv – till exempel kopieringen av ens favoritjeans. Skicka de gamla jeansen till Indien och låt kopiera dem, och låt sedan en indier av din egen storlek ha dem på sig med en plånbok i fickan på precis det sätt du brukar göra...

Det är en utmaning för västvärlden att hantera de lockelser som tillgången på billig arbetskraft utgör. Samtidigt är det viktigt att utnyttja det på ett bra sätt om vi ska få en mer jämlik värld. Informationstekniken har gett oss gigantiska möjligheter att skapa en sorts ”biståndsprojekt”, fast på marknadens villkor.

Men det kan ju också hända att det finns ett par variabler som saknas i ekvationen: om globaliseringen gör att ett svenskt jobb placeras i tredje världen, men vi ändå betalar bidrag för den person som hade jobbet innan – hur ska vi räkna på den extra kostnaden? I dagens högkonjunktur är det nog inte det största problemet, men en fälla att se upp med på sikt.