Under en dag i mars stormade kronofogdens personal och polisen in i internetleverantören Bahnhofs lokaler på jakt efter flera servrar med piratkopierad film, spel och musik.

Debatten efter tillslaget blev under stundom hätsk och Antipiratbyråns metoder att spåra piratkopierare blev förstasidesstoff. Mycket av intresset kretsade kring Henrik Pontén och hans roll på Antipiratbyrån.

I dag har Bahnhof och Antipiratbyrån nått en uppgörelse, men polisutredningen pågår fortfarande.
- Saken ligger hos polisen. Det görs fortfarande en utredning mot dem som drev detta. Vi är nöjda. Vi har sett en rad positiva effekter av det här; vi blev av med servrarna, releasegrupperna är försiktigare och många företag har vaknat upp, säger Henrik Pontén.

Delar kontor med fienden
Det är något av ödets ironi att Bahnhof råkar sitta i samma lokal som Antipiratbyrån.
- Syftet med tillslaget hos Bahnhof var att visa att vi vet var servrarna står. Vi hade faktiskt ett 20-tal fall att välja bland vid det tillfället. Men det Bahnhofärendet var det största.

Antipiratbyråns uppdrag är enkelt. Det handlar om att värna upphovsrättsinnehavarnas intressen.

I dag representerar byrån ett 30-tal film- och spelbolag, både mindre svenska och större amerikanska. Däremot är det en vanlig missuppfattning att organisationen jagar musikpirater. Det står andra för, som Ifpi, International federation of the phonographic industry.

Henrik Pontén, som kommer från Kalmar, är jurist. För åtta år sedan flyttade han till Stockholm och var med och byggde upp Antipiratbyrån från grunden. 2001 startade verksamheten. Att han hamnade där förklarar han med att det behövdes någon med praktisk inriktning.

Kontroversiella metoder
De metoder som Antipiratbyrån hittills har använt för att komma åt fildelarna är att skicka varningsbrev och att göra polisanmälningar.

Henrik Pontén anser att varningsbreven är en human metod. Samtidigt bygger verksamheten på att det går att knyta ett ip-nummer till en person, vilket har kritiserats hårt.

Ip-nummer är det nummer som identifierar en dator som är ansluten till internet.

Efter påtryckningar synade Datainspektionen i våras om ett ip-nummer är att betrakta som en personuppgift. Svaret blev ja, och därmed är det inte tillåtet att knyta ett ip-nummer till en individ.

Det har fört med sig att Antipiratbyrån tills vidare väntar med att skicka fler varningsbrev. Men det rör sig inte om en policyändring. Det är Henrik Pontén på det klara med.

Organisationen hoppas kunna utnyttja ett undantag och under tiden pågår arbetet med redan påbörjade ärenden.
- Just nu har vi fokus på releasegrupperna, säger han.

Det är de verkligt tunga fildelarna. De som släpper filmer och spel innan de ens har kommit ut på marknaden. De jobbar i it-miljöer och brinner för tekniken.

Enligt Henrik Pontén har arbetet gett effekt.
- Vad vi kan se är att releasegrupperna är mindre effektiva i dag än i början av året. Efter Bahnhoftillslaget lade många äldre erfarna gruppmedlemmar av.

Samtidigt passar organisationen på att skärpa tonen gentemot internetleverantörerna, de som i dag tjänar stora pengar på att fildelarna tankar film, spel och musik över deras nät.

Han anser att de med enkla medel kan komma åt fildelarna, bland annat genom de avtal de har med sina kunder. I dem står det ofta klart och tydligt att det är förbjudet att använda uppkopplingen för att begå brott.
- Men i praktiken används det enbart för att komma åt barnporrbrott.

Ett annat sätt är att vidareförmedla Antipiratbyråns varningsbrev, eller helt enkelt filtrera bort innehållet.

Är det verkligen möjligt?
- Ja, det går ju att till exempel filtrera bort barnporr.

Kostar lika mycket
En annan fråga är om det egentligen är gratis att ladda ned. Är det inte snarare så att intäktsströmmarna har bytt riktning. I stället för att betala filmbolaget köper kunden nu ett abonnemang hos internetleverantören.
- Jag delar den uppfattningen att kunden betalar lika mycket i dag. Frågan är om man ska betala till den som framställer verket eller till den som står för uppkopplingen. Internetleverantörerna lever till stor del på att vidareförmedla olagligt innehåll.

Ska ni göra något i höst riktat mot internetleverantörerna?
- Ja, frågan vi vill ha svar på är om det är rimligt att en bransch lever på en annan branschs stulna produkter.

Han anser att leverantörerna måste ställa sig frågan hur stor del av deras affärsverksamhet som bygger på olaglig nedladdning.
- Jag tror att man på lång sikt inte kan driva en seriös affärsverksamhet genom att se mellan fingrarna med vad som förekommer på servrarna. Vilka ansvarstagande aktieägare vill satsa på sånt? Vilket styrelseproffs vill försvara denna typ av olaglighet?