Jag har pratat med väldigt många människor, både Microsoftfolk och andra, om dokumentformat och standarder under det senaste halvåret. Den uppfattning som har växt fram är att Microsoft har goda avsikter med dokumentformatet Office Open XML. Så kanske är fallet, men den goodwill som Microsoft var på väg att bygga upp i Sverige ser ut att ha raderats ut i ett huj i går under den svenska omröstningen om Office Open XML.

Det är knappt så att jag tror på det jag hör, när jag hör folk berätta om hur omröstningen gick till. Det påminner mest om populärvetenskapliga beskrivningar av hur det gick till när bolsjevikerna tog makten i Ryssland. Det är, kort sagt, inte så man vill att det ska gå till att standardisera it-användning.

Det går att diskutera huruvida det ska finnas en eller två dokumentformatsstandarder, hur bra eller dåligt förslaget om Office Open XML är och om standardiseringsprocessen har gått för fort tills man blir blå i ansiktet. Men i min naiva enfald trodde jag faktiskt att det stod utom alla tvivel att det är bra att Microsoft strävar efter öppenhet och standardisering. Nu vet jag varken ut eller in längre.

Kan ett företag som beter sig som Microsoft av allt att döma gjorde inför omröstningen ha goda avsikter? Kan det ha några andra avsikter än att berika sig självt till varje pris, även när det är till skada för dess kunder? Jag vet inte, men jag är mer tveksam över svaret i dag än jag var i går morse.

Med reservationen att Microsofts representanter ska få en chans att ge sin bild av hur omröstningen gick till är min slutsats att en befläckad dokumentstandard lika gärna skulle kunna förbli en de facto standard. En ifrågasatt standardiseringsprocess ger upphov till tvivel om hur väl utformad standarden är och det är en katastrof för standarden.

Fortsättning följer i detta drama. Garanterat.