Bob Hoskins, Angelina Jolie och Milla Jovovich har alla gjort det: medverkat i filmer där deras rollfigurer har varit hämtade från kända datorspel.

1993 spelade Bob Hoskins den mustaschprydda italienska rörmokaren Mario i filmen Super Mario Bros. Angelina Jolie fick spela Lara Croft i filmen Tomb Raider från 2001 och Milla Jovovich har i tre filmer gestaltat Alice när datorspelet Resident Evil gått upp på vita duken.

Under lång tid var det spelindustrin som skapade datorspel efter populära filmer, men de senaste åren har trenden vänt.
Filmindustrin hittar nya filmuppslag i spelbranschen. Super Mario Bros var den första stora Hollywoodfilmen som byggde på ett spel men det stora genombrottet kom 2001 med filmen Tomb Raider. Den gav filmbolaget en rejäl vinst och efter därefter följde en rad filmer som Resident Evil, Doom, Silent Hill och Final Fantasy.

I våras köpte filmbolaget Fox filmrättigheterna till The Sims och i augusti kom beskedet att Samuel Hadida, som tidigare producerat Silent Hill och Resident Evil, ska producera Return to Castle Wolfenstein.

På planeringsstadiet finns även filmer som bygger speltitlar som Tekken, Halo, Max Payne och Prince of Persia.
En förklaring till utvecklingen är att dagens datorspel ofta har bättre handling och mer genomarbetade rollfigurer än de manus som hamnar på producenternas bord. Varför springa över ån efter vatten när det redan finns bra material nära till hands?

Dessutom har spel som Doom och Resident Evil en stor och engagerad publik och en film baserad på ett redan inarbetat koncept ökar naturligtvis chansen avsevärt att få en kassasuccé.

De senaste åren har de båda industrierna närmat sig varandra på fler sätt. Många spel har filmsekvenser eller använder sig av berättarteknik hämtade från filmer. Spelet Max Payne använder sig till exempel genomgående av film noir, en filmstil som var populär på 40-talet.

Kända skådespelare lånar ut sina röster eller ansikten till spel samtidigt som filmindustrin har dragit stor nytta av de nya teknikerna som spelindustrin har utvecklat med allt snabbare och mer realistisk grafik.

Ett annat exempel på hur film och dataspel närmar sig varandra är begreppet machinima, en förkortning för machine animation, filmer som är gjorda inne i ett dataspel.
I stället för att använda dyr mjukvara för att bygga upp 3d-miljöer och skapa karaktärer används datorspel, som i många fall redan har alla de funktioner man filmskaparna behöver.

Oftast används kända ”first person shooter”-spel som Halo och Quake men det går också att spela in filmer i exempelvis The Sims, World of Warcraft eller i online-världen Second Life.
Ett av de mest kända exemplen på machinima är serien Red vs Blue som startade 2003 och som hittills har sänts i över 100 avsnitt. Serien utspelar sig i spelet ”Halo” och är delvis en parodi på den spelgenren.

Mellan spelet Super Mario Bros, som först utkom 1985, och filmen gick det åtta år. Gapet mellan spel- och filmreleasen har krympt sedan dess.

Snart kanske filmen kommer att lanseras direkt efter spelet, i stället för tvärtom. Ett annat scenario – måhända en bit längre in i framtiden – är att de två medierna helt enkelt smälter ihop till en ny form av interaktivt medium.

Varför ska man sitta passiv i biosalongen när man själv kan hoppa in i stridens hetta?