Varför misslyckas man? Det finns flera anledningar, men de kan sammanfattas med att man inte agerat smart. Man var inte smart när man valde lösning. Man var inte smart när man valde arbetsmetoder. Man var inte smart när man organiserade affärs- och it-resurser. Det är inte direkt raketforskning att skapa enterprisearkitekturer.
Det är två vanliga misstag som begås.
För det första läggs fokus på dokumentation i stället för på körbara program. Arkitekter gör sitt jobb utan att bry sig om ifall arkitekturerna kan införas. I stället borde en körbar arkitektur utvecklas av en projektgrupp vars medlemmar inte bryr sig så mycket om vem som är arkitekt och vem som är utvecklare. De skapar i stället en lösning tillsammans.
För det andra är de olika lagren i arkitekturen inte kopplade till varandra på ett bra sätt. Det finns oftast affärslager, applikationslager, datalager och ett tekniskt lager. Det finns stora hål mellan lagren, vilket resulterar i sårbara arkitekturer.
Det är som att försöka hålla balansen på en skateboard som står på en annan skateboard, som i sin tur står på ytterligare en annan skateboard, och så vidare. Om inte dessa skateboards beter sig som en enda blir det svårt.
Det finns andra misstag som folk har begått. Det gäller bara att undvika att vara klumpig, använda vedertagna metoder för modern utveckling, undvika akademisk modellering, både utveckla top-down och bottom-up, och se på hela företaget som ett system av sammankopplade system.
I dag är det soa som är det hetaste modeordet.
För mig är soa samma idé som enterprisearkitektur, men med bättre infrastruktur. För mig är soa samma sak som ea++. Det finns bra soalösningar från till exempel IBM, men se upp för konsultföretag som vill sälja stora lösningar. Det blir många debiterbara timmar.
Återigen är risken stor att det kommer att sluta
i misslyckanden för kundföretagen.
Men så behöver det inte bli för den som gör smarta val av lösningar, arbetsmetoder och organisation.











































