Ivar Jacobsson observerar helt korrekt att de flesta enterprise-arkitekturer misslyckas och att man raskt finner nästa magiska lösning, nämligen soa.

Inget ont om soa som bygger på alldeles förträffliga idéer om hur verksamhet och it kan samverka, men här finns inget nytt under solen.

De flesta nyheter i metodsammanhang är ”Same stuff in new wrapping”. Dock tror jag få är hjälpta av Ivar Jacobssons förklaring till alla misslyckanden: ”Man har inte agerat smart”. Det är lika användbart som att säga ”gör man fel så blir det fel”.

Här borde Ivar Jacobsson ha skrivit att projekten saknat rätt kompetens, för då hjälper nämligen ingen metod i världen. ”A fool with a tool, is still a fool”.

Men Ivar Jacobsson lever ju också på att sälja metoder. Han har en poäng i att det är viktigt att snabbt få fram något körbart. För så är det: Systemet bör valideras mot användarna, eftersom inget exemplifierar systemet så väl som själva systemet.

Många är de projekt som drunknat i dokumentationsträsket, men man kan inte strunta i att dokumentera. Är till exempel inte verksamheten beskriven kan man inte heller beskriva behoven av it-stöd. Behov som ska översättas till it-krav, som ligger till grund för bland annat arkitekturen.

Samtidigt får inget dokument produceras som inte överlever de tre frågorna: Vilken nytta tillför dokumentet (och för vem)? Vad kostar det att producera? Vad händer om vi struntar i det?

Enligt Ivar Jacobsson blir allt bra bara man undviker att vara klumpig och gör smarta val av lösningar, arbetsmetoder och organisation. Hurra! Här vill jag nog fylla på med att det krävs projektmedlemmar med praktisk erfarenhet och en stor portion sunt förnuft.

Kunskap om verksamheten är helt nödvändig för lyckade projekt. Hur man fångar denna kunskap skriver Petter Norman på Guide om i sitt kåseri ”Tänk om väggarna kunde tala”.