På 1990-talet och under första hälften av 2000-talet producerades en lång rad titlar för barn mellan tre och sju år.

De flesta bygger på kända sagokaraktärer som Pettson och Findus, Pippi Långstrump och Alfons Åberg. Men sedan dess händer inte mycket. I stället domineras marknaden av amerikanska produktioner. Till exempel ger Disney ut en mängd datorspel för de minsta barnen.

– Det finns för få svenska förlag som ger ut titlar. Det är total stilt­je. De senaste spelen som kom ut är ett par julkalendrar. Men sedan dess har inte mycket hänt, säger Linus Feldt, ordförande på Svenska Datorspelsinstitutet.

Han är spelutvecklare och står bakom flera av de svenska titlarna på marknaden. I dag fredag talar han på Nordiska ministerrådets seminarium Den kompetenta gamern där också kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth medverkar. Hon har hittills inte gjort sig känd som en spelälskare, enligt branschaktörerna, och nu hoppas de att hon ska få upp ögonen för hur utvecklande datorspel är för barn i alla åldrar.

Annelie Persson, generalsekreterare på den ideella konsumentorganisationen Goodgame, tycker att det är mycket tråkigt att den svenska utvecklingen av spel för de små barnen har avstannat.

– För det första vet man att det är väldigt bra för barn att jobba med datorer. Till exempel hjälper det barn med koncentrations­svårigheter och dyslexiproblem. Det är också bra vid svenskinlärning, säger hon.

Sverige är en liten marknad. Det är en av orsakerna till det svala intresset från förlagen och spelutvecklarna. Men det är inte hela sanningen.

Linus Feldts teori är att konsol­spelen helt har tagit över på butiks­hyllorna, vilket fått till följd att barnspelen har trängts undan. För det finns trots allt en marknad, hävdar han.

Till exempel har hans datorspel Pettson och Findus sålt bra, liksom det senaste julkalenderspelet som vänder sig till något äldre barn. Det såldes i 100 000 exemplar.

Goodgame, som är fristående från de kommersiella aktörerna, låter barn testa nya utgåvor. Det har inte blivit så mycket på sistone, men betyget på de svenska något föråldrade titlarna är i allmänhet gott.

Annelie Persson vill särskilt lyfta fram Gamafons titlar, till exempel spelen som handlar om Alfons Åberg, Pippi Långstrump och Ludde. Däremot är hon inte lika förtjust i Lek och lär-spelen. De är i främsta hand till för barn i skolåldern, men det finns även några titlar för barn i förskoleåldern.

Ett av de senast testade datorspelen bygger på karaktären Pino, ett spel för de riktigt små – tvååringarna – och handlar om vad nallen Pino gör under en vanlig dag. Både Goodgame och datortidningen PC för Alla ger spelet ett gott betyg.

Förutom spelen för pc och Mac är nätet fullt med spel för de mindre barnen. Ofta är de kopplade till ett tv-program, till exempel Julkalendern eller Björnes magasin. Här är SVT dominanten. På sajten finns en lång rad spel, alla gratis, och det har blivit en populär spelhörna för barn i alla åldrar, inte minst de i dagisåldern.

Både Annelie Persson och Linus Feldt förenas bakom tanken att datorspel handlar om kultur.

Annelie Persson tycker att debatten i dag i allt för hög grad handlar om spelandets faror. Barn blir våldsamma och det är inte bra om de sitter och glor på datorn dygnet runt.

I stället borde man uppmana barnen att spela mer.

Men vad gör man åt den tynande spelutvecklingen för de svenska småbarnen? Är det kultur som ska stöttas med statliga bidrag, eller ska den få klara sig på egen hand?

– Det är en komplex fråga. Jag tror att man måste jobba på flera fronter. En är att man måste skapa fler mötesplatser, då kan branschen behöva en skjuts framåt med hjälp av bidrag. Bokbranschen har fått hjälp av den sänkta momsen och filmindustrin får mångmiljonstöd. Men även förlagen måste ta sitt ansvar, säger Linus Feldt.