Under de två sista veckorna i januari med början i dag visas installationen Interference i Kista. Tre till åtta personer kan delta varje gång, berättar Annika Waern, forskare på Interaktiva Institutet i Kista.

Hon är hemlighetsfull, för hon vill inte inte avslöja allt för mycket om vad som ska komma, men berättar ändå lite om spelet.

– Man kan jämföra det med att gå på teatern fast man deltar aktivt och inte är en åskådare. Vi ska framföra något som kanske kan beskrivas som en familjetragedi, säger Annika Waern.

Interference är en forskningprototyp från IPerG, ett forskningsprojekt i gränslandet mellan teknik, beteendevetenskap och design.

Det forskningsmässiga handlar om hur man kan hitta spelformer som använder sig av världen som åskådnings- och spelplats.

Interference försöker inte göra anspråk på att vara verklighet, utan någonting mittemellan verklighet och spelets virtuella verklighet.

I IPerG satsar EU uppåt 90 miljoner kronor för att utveckla framtidens spel. Det har lett till att forskare, designer och andra har rört sig ute på gatorna för att utforska gränslandet mellan spel och verklighet.

Projektet har redan gett kommersiella efterföljare och en del av spelen som man utvecklat kommer kanske på marknaden inom några år. Men i dagsläget handlar det om konst.

Pervasive-spel (omgivningsbaserade datorspel) kan spelas i allt från mycket små grupper till jättemanifestationer utomhus eller över nätet med upp till miljontals deltagare. Totalt finns det denna gång 24 platser.

– Vi söker framför allt personer, som inte har tidigare erfarenheter av liknande spel, som vill få en djup och förhoppningsvis intressant upplevelse, säger Annika Waern.

Det handlar alltså om allt annat än ett jippo.

Tidigare har flera liknande projekt av mer publik karaktär genomförts, men i det aktuella spelet är det ett medvetet syfte att hålla det inom en mindre grupp.

– Det blir lite som en teater­föreställning på Unga Klara. I alla fall mer på det sättet, än en rockkonsert på Globen. Inga förkunskaper krävs för att delta, utan instruktioner ges på plats, säger hon.

Tekniken som de deltagande personerna får använda är gps, en handdator som implementerar överlagrad verklighet (augmented reality) och en ”specialbyggd pryl” som Annika Waern inte vill avslöja vad det är.

Det här är något helt annat än traditionella datorspel genom att spelet inte utspelas på en skärm, utan använder verkligheten som spelplan.

– Teknikens roll är att placera spelet i världen, att det fungerar som ett slags verkliggörare. Just om­givningen är en viktig del av själva spelet.

Hur ska gruppen hantera nyfikna åskådare?

– Spelarna ska röra sig runt i Kista som en grupp. Om andra personer blir nyfikna eller frågar vad det är vet de vad de ska svara, säger Annika Waern som är lite hemlighetsfull igen.

Hon vill inte avslöja händelseförloppet eller slutet, men det handlar om makt och kontroll. och det finns flera möjliga slut, beroende på hur spelarna väljer att det ska sluta.