"Kanske bara Hollywood kan hoppas göra vinster genom att erbjuda folk en 70 år gammal produkt som man renoverar för 308 gånger ursprungskostnaden."

The Economist kommenterar det faktum att Universal Studios satsade 207 miljoner dollar på att producera King Kong.

Budgeten för en stor Hollywoodfilm har fördubblats på tio år. Hollywood är inte i filmbranschen längre.

De talar bara om "tentpole" (tältpinne) nu, det märkliga namnet på den nya affärsmodellen.

Man identiferar, vad ekonomiprofessorn David Waterman i sin bok Hollywood's Road to Riches kallar, en "upphovsrättslig franchise" – alltså en idé, ofta runt någon figur.

Det kan vara Spindelmannen, King Kong eller Harry Potter. Redan från början planerar man en sekvens av filmer med karaktärer och stories som lätt kan spinnas vidare på.

Mitt i den där upphovsrättsliga franchisen slår man ned en "tältpinne": Filmen med stort F.

Man vecklar sedan ut hela tältet med biografvisning, dvd, kabelrättigheter, "spin-offs" i form av videospel, musik och logotyper på skolväskor och plastfigurer som feta ungar grinar sig till på fastfoodkedjorna. Samt alvöron.

Man tillverkar förstås inte prylarna själva. Man säljer licensrätter. Intäkterna kan bli enorma.

Om inte Filmen floppar. Rycker man bort tältpinnen kollapsar tältet.

När man diskuterar upphovsrätt får många ett romantiskt skimmer i ögonen och tänker på en kämpande kreatör som utarbetar briljanta idéer i sin enskildhet och sedan på ett rättvist sätt får betalt för varje kopia av verket.

Och många tänker att fildelarna tar maten ur munnen på stackarn. Så är det inte.

I Hollywood går flödet i andra riktningen.

Där finns flinthårda advokater som sitter i möten med studiobossar och bestämmer var nästa tältpinne ska slås ned. Var finns ett upphovsrättsligt hål att fylla med innehåll?

Ska vi återuppväcka Superman igen kanske? Svar ja! I juni 2006 kommer "Superman Returns" och marknadsföringen har redan börjat.

Man knäpper iväg några tiotal miljoner dollar till ett par stjärnskådisar, ser till att den kolorerade pressen börjar köra dem på omslagen redan nu och sätter fotfolket i arbete med att ta fram sina standardiserade, men förstås stundtals imponerande, special-effekter och animationer.

Det är inte fildelarna som tar maten ur munnen på den där mytomspunne kreatören.

Som datagurun Tim O'Reilly har påpekat: Problemet för den stora massan av kreatörer är inte att deras grejer blir "piratkopierade". Problemet är "oblivion", att förbli osedd.

Nej, "skurkarna" är de där advokaterna och studiobossarna som slår upp ett tält som är så stort att det skymmer ljuset för alla andra.

Konsumenternas penningströmmar styrs till några få "tältpinneproduktioner" och lämnar en skärv till kreatörer som inte är timanställda i Hollywoods fabriker.

Detta kan de göra eftersom de av staten har givits lagliga monopol (upphovsrätt) som vid studioproduktioner sträcker sig 125 år. Varumärkena kan vara eviga förstås.

Nätets logik, där användarna broderligt delar med sig av digitala filer till varandra, hotar nu Hollywoods affärsmodell – inte skapande i allmänhet.

Om internetanvändarna, och politiserande rörelser som piratpartier, lyckas underminera och reformera upphovsrätten ska vi inte gråta. Tvärtom!

Något nytt kommer, något som jag misstänker kan bädda för en explosion av kreativitet och företagsamhet.

Nu har dock Hollywood sitt eget CIA, "Motion Pictures Association", som brukar kallas "Lilla utrikesdepartementet" i USA.

Den leds mycket riktigt av en före detta minister i Clintons regering. Så kampen kommer att bli hård. Låt oss hoppas att nätet vinner.

Oscar Swartz
är nätveteran, ekonom och skribent som även bloggar på swartz.typepad.com/texplorer