Samspelet mellan samhället och tekniken har alltid fascinerat Kristina Höök. När hon bestämde sig för vad hon skulle plugga var hon ung feminist och it var ett område där hon kände att hon kunde få saker uträttade. Uppmuntrad av att den datavetenskapliga linjen i Uppsala skulle ta upp förhållandet mellan samhälle och teknik i kursen sökte hon sig dit.

– Det visade sig att den kursen var på 8 poäng av de 160, men jag hängde kvar i alla fall och till sist hittade jag rätt, konstaterar hon.

För i dag har Kristina Höök landat på Stockholms universitet där hon är professor i interaktionen mellan människa och maskin sedan 2003 och hon leder det tvärvetenskapliga forskningscentrumet Mobile Life i Kista som inrättades för ett knappt år sedan.

Centrumet forskar kring mobila tjänster som fungerar när man är i rörelse. Det kan handla om både mobiltelefoner och så kallad ubiquitous computing, datorsystem som är integrerade i omgivningen.

– Mobil teknik hamnar mycket närmare oss som individer än datorn. Datorn står på ett bord någonstans, men mobilen har vi alltid med. Den är mycket mer personlig, säger hon och poängterar att medan internet gav oss det globala perspektivet är den lokala potentialen större med de mobila tjänsterna.

Möjligheterna med mobil och så kallad ubiquitous computing, där datorsystemen är integrerade i våra hus eller med sensorer på våra kroppar, är enorma.

– Det här är tekniker som kommer att förändra vårt samhälle – hur vi lever, leker, umgås... Det handlar framför allt om vårt sociala liv och sätt att kommunicera. Därför är vår forskning i huvudsak inriktad på spel, lek och fritid – sådant som är viktigast för oss människor, säger Kristina Höök.

Hon efterlyser tydligare politiska visioner för i vilken riktning teknikutvecklingen ska drivas.

– Politiker har inga tankar om det här. Men de är faktiskt beställare av teknik. Var är då visionen om vilket samhälle vi ska bygga?

Hon hänvisar till forskare som jämför dagens samhälle med hur industrialiseringen tvingade folk in till städerna där de arbetade ut sig och mådde uselt. I dag är arbetstiden uppluckrad, vi arbetar hemma och surfar privat på jobbet. Stressen ökar – som fetman och förekomsten av diabetes och psykiska problem.

Förra gången slutade det med kraven på åtta timmars arbetsdag, åtta timmar fritid, åtta timmar vila. Människor slöt sig samman i fackföreningar, nykterhetsrörelser och frikyrkor.
 
– Vi bygger isär oss i stället för att bygga ihop oss. Samtidigt som de unga använder den nya tekniken till att umgås behöver vi också umgås nära rent fysiskt med våra vänner och vår familj – vi är trots allt primater. Och det här lokala samspelet kan mobil teknik driva på.

Att det är svårt att skapa politiska visioner runt tekniken är inget skäl att inte skapa dem, anser Kristina Höök.
 
– Många politiker tycker att utvecklingen går så fort och de ska inte hejda den. Men det är faktiskt deras uppgift att styra den rätt.

På integritetsområdet kan lösningarna exempelvis vara regleringar som politikerna initierar, anser hon.

– Skillnaden mellan om jag gör något dumt mot dig nu är att personen bredvid ser när jag gör det. På internet är det ingen som ser och då kan jag heller inte hållas ansvarig, som det ser ut i dag. Men om det krävs kan vi bygga in system där vi exempelvis lägger in hemlig information i foton från mobiler som gör att det går att se vilken mobil som tagit det nakenfoto som cirkulerar på nätet.

Kristina Höök tycker också att det ska finnas flera nivåer för internetanvändarna när de lämnar ifrån sig information.

– Kanske ska viss information bara kunna ses av mina kompisar och annan får ses av alla. För jag tror inte vi riktigt insett att informationen på internet alltid finns kvar. Och även om vi tenderar att vara överseende med andras åsikter i ungdomen blir det inte samma sak när den finns kvar oförändrad på nätet.

En av hennes egna starkaste visioner runt den nya mobila tekniken är att den ska genereras av användarna och inte åt användarna.

– I Japan arbetar man mycket med system som ska ta hand om den åldrande befolkningen – intelligenta toaletter läser av att de mår bra, sensorer märker om de har fallit och så vidare. På så sätt ska fler kunna bo kvar hemma. Men i min värld ser det ut som ett övervakningssamhälle.

I stället anser Kristina Höök att även om tekniken verkligen kan lösa mycket måste det balanseras med att de tänkta användarna får vara med i design­processen.

– Sverige är ett föregångsland när det gäller handikapphjälpmedel just för att att vi blandar in de funktionshindrade i designprocessen.

Hon håller själv på med ett forskningsprojekt där de som ingår bär en sensor som känner av sinnesstämningen.

– Den kan inte skilja på olika sinnesrörelser men genom att den känner av svetten på huden registrerar den om man blir glad, arg, rädd eller stressad.

Försökspersonerna får sedan ett diagram över dagen där de kan se hur de gått ur och in i olika sinnesstämningar.

– Om vi gjorde det här på ett japanskt sätt kanske vi skule skicka ett meddelande om att det var dags att lugna ner sig. I stället låter vi dem som deltar dra sina egna slutsatser av de mönster de ser. Om man ser att man alltid mår bra när man rider så kanske man ser till att inte skippa det exempelvis.

För att den mobila revolutionen verkligen ska bli av och människor verkligen ska använda de nya tjänsterna måste de säljas på ett bättre sätt än i dag. På internet är det tydligt där man betalar ett bestämt pris och får tillgång till allt.

Om något kostar extra framgår det tydligt att det ska betalas med exempelvis kreditkort, men på mobilsidan finns inte den tydligheten, påpekar Kristina Höök.

– I de mobila tjänsterna finns mängder av olika företag inblandade, ett mobilt ekosystem av operatörer, pryltillverkare, leverantörer som tillsammans levererar en upplevelse och det leder till att användarupplevelsen ofta blir ganska otrevlig.

Apple har använt sig av en annan metod genom vertikal integrering där företaget har kontroll över alla delar och de därför är väl integrerade.

– Det gör att användaren får en bra upplevelse men nackdelen är att det är en stängd miljö. Vi vill gärna hjälpa aktörerna att komma på hur de kan presentera sina tjänster på ett användarvänligt sätt, säger Kristina Höök.

För att kunna göra det samarbetar forskarna nära med företag som Microsoft, Ericsson, Sony Ericsson och Teliasonera.

– Vi måste förstå hur de tjänar pengar för att kunna hjälpa till att ta fram nya vägar. Och det tar otroligt lång tid eftersom vi måste göra empiriska experiment av användarupplevelsen.
Men om vissa inte har någon användarupplevelse, det brukar ju talas om en digital klyfta där vissa inte alls tar del av den nya tekniken?

– Jag sitter med i Ingenjörsvetenskapsakademins internetframsyn och där har vi omdefinierat det begreppet och talar i stället om en digital trappa.

Skälen till att alla inte är delaktiga är inte ett utan många och beror i grunden på orättvisor i samhället, påpekar hon.

– Det är inte ett problem som man kan avhjälpa genom en åtgärd, det är ett pågående problem som vi hela tiden måste arbeta med.