Är det någon som i dag saknar den enorma industrin för självspelande pianon som fanns i slutet av 1800-talet och som sysselsatte tusentals, frågar Roger Wallis retoriskt.
– Nej, svarar han, för det har ersatts av andra saker.

Roger Wallis är gästprofessor på avdelningen för Medieteknik och grafisk produktion på KTH sedan 1999. Men redan i slutet av 1980-talet började han forska om hur ny teknik omvandlar musikbranschen.

– Då handlade det om de nya kassettbanden. Plötsligt kunde man spela in på fyra eller åtta spår som tidigare bara hade gått på avancerade skivstudior som Abbey Road. Det har alltid varit så inom medieindustrin att musiken varit först med att ta till sig ny teknik. De audiovisuella medierna som film och tv kommer efteråt.

Han berättar om den oro den nya tekniken skapade i branschen, om att företrädarna hävdade inför domstol, under ed, att om man tillät ljud- och video­kassetter skulle det aldrig skapas några nya tv-program, aldrig spelas in några nya filmer och så vidare.

– Många har glömt detta! Såhär i efterhand kan vi ju se att det var ett lönsamt sätt att marknadsföra musik. Och för filmbranschens del blev det ju lite av räddningen när det skapades en ny marknad med videouthyrning och senare videoförsäljning, säger han.

Ny teknik tvingar fram nya affärsmodeller. Det går inte att stoppa utvecklingen, poängterar han.

I medie­branschen handlar det om hur tekniken, ekonomin och kulturen samagerar. Det finns alltid juridiska aspekter också. Där anser Roger Wallis att man inte bara kan se på hur lagen ser ut, för om den inte fungerar måste man tänka nytt. Exempelvis är han väldigt kritisk till de nya förslagen om att operatörerna ska stänga av människor som laddar ner upphovsrättsskyddat material.

– Det är fullständigt orealistiskt. Om ett barn i familjen laddat ner en låt ska familjen då utestängas från att beställa biljetter från SJ eller anmäla sjukt barn på dagis? Det är bisarrt, säger han.

Roger Wallis sitter i regeringens it-råd och kon­staterar att nästan hela det första mötet handlade om att skapa den sortens lagstiftning.

– Jag vet inte om jag är naiv, men jag ser det som något positivt att miljoner svenskar använder internet till att leta efter olika saker, säger Roger Wallis.

Han pekar på att EU drar åt två olika håll som inte går att förena – å ena sidan visionen om bredband åt alla där alla ska bli kreatörer, å andra sidan regleringar där man stoppar ett sådant beteende och begränsar möjligheterna att koppla upp sig mot internet.

– Den digitala tekniken väcker en massa känslor – det finns en rädsla för att tappa kontrollen och det andra är ren girighet. Jag tröstar mig med att det alltid varit jättereaktioner när ny teknik börjat ta över, säger han men tillägger bekymrat att det tidigare aldrig gått så långt så att enskilda individer stämts.

Han pekar på att det också finns mängder av stödsystem som drar in pengar till musikindustrin.

– Inte minst den så kallade kassettavgiften drar in väldiga pengar sedan även mp3-spelare belagts med avgiften. 2004 drog den in runt 30 miljoner i Sverige och i dag är den uppe i mellan 200 och 250 miljoner kronor om året. Pengar som går rakt in i musikindustrin.

Skivbranschen har själv sett till att stänga dörrar anser han.
– När Niklas Zennström skapat Kazaa försökte han förhandla fram avtal men det stoppade skivbolagen.

Roger Wallis har en speciell roll i fildelningsdebatten eftersom han förutom att vara forskare också själv är kompositör och gammal skivbolagsräv. Han kom till Sverige 1962 eftersom han hade en svensk professor som tyckte han skulle fortsätta sina studier i Sverige och som förutspådde att han skulle bli vd för ett mellansvenskt bruksbolag inom tio år. Men musiken kom emellan.

– Jag var väldigt musikintresserad och min professor liknade det vid en sjukdom hos mig. Efter ett tag hoppade jag av och blev popmusiker och började skriva låtar.

1969 vann hans låt Judy min vän Melodifestivalen och i samma veva var han också med och startade det progressiva skivbolaget Musiknätet Waxholm, MNW, och producerade band som Hoola Bandoola och Risken Finns. Men hans fokus var inte så politiskt, det handlade mest om att göra musik.

Han har också varit ordförande för Skap, Svenska kompositörer av populärmusik, men avgick i fjol efter åtta år.
– Jag har alltid vandrat mellan forskningen och det praktiska. Det har också gjort att jag hamnar mittemellan ibland.

Kompositörskollegerna har inte alltid köpt hans forskningsrön och i universitetsvärlden förstår man inte alltid hur musikbranschen fungerar, förklarar han.

Hans poäng är inte att han vill avskaffa upphovsrätten understryker han.
– Nej, men jag tror att den enda hållbara lösningen är att tillsammans med operatörerna ta fram en avgift som betalas av dem som laddar ner.
Men hur ska operatörerna gå med på det? De anser ju inte att det är de som ansvarar för trafiken i näten?

– Nej, och det är klokt av dem, konstaterar Roger Wallis.
Då skulle de direkt dras in i upphovsrättsrättegångar eftersom skyddat material hela tiden laddas ner och upp. Men han pekar också på att operatörerna kan behöva nya inkomstkällor och tror att det på sikt gör dem intresserade.
För musikindustrin skulle det innebära en helomvändning från att ge artister förskottsbetalning som den sedan tar igen på skivförsäljning till att artiserna får betalt efter hur många som lyssnar på dem, enligt Roger Wallis. Det skulle påverka vilka som får betalt för det är inte bara de mest kända namnen som flödar ner till de svenska konsumenternas datorer, det visar forskning som avdelningen för Medieteknik har gjort.

– Vi har avlyssnat en del internettrafik och märkt att det är väldigt varierad musik som laddas ner – inte minst handlar det om äldre musik som inte går att få tag i på marknaden.
Genom den förlängda upphovsrättsskyddstiden, från 50 till 70 år efter en kompositörs död har andelen som betalas in till efterlevande ökat från 2 till 14 procent de senaste åren, en utveckling som Roger Wallis tycker är bekymmersam.

Genom att betala en avgift för att få tillgång till upphovsrättsskyddat material slipper man också ifrån problem med att hålla koll på allt enskilt material som kan vara skyddat och som i dag helt lamslår utvecklingen.
– Exempelvis skulle vi vilja ha ett peer-to-peer-nät där studenterna kan utväxla material, men risken för att något ska slinka med som är upphovsrättsskyddat stoppar det.

Det förslag som Stim kom med nyligen är på samma linje som Roger Wallis och även i Kanada har kompositörer och artister föreslagit en liknande lösning, så kanske har bollen börjat rulla nu tror Roger Wallis.

– För några år sedan kunde jag aldrig tänka mig att den här debatten skulle hålla i sig så länge utan att vi kom vidare. Det förvånar mig verkligen.

Fakta

Namn: Roger Wallis.

Ålder: 66 år.

Familj: Fru Görel, sonen Jonathan och barnbarnen Nadine och Erik.

Bor: På Lidingö och i Vetlanda under somrar och jular.

Jobb: Gästprofessor på avdelningen för Medieteknik och grafisk produktion på KTH. Sitter med i regeringens it-råd. Arbetar just nu med ett EU-projekt, Peer-to-Peer Next, som löper på fyra år. Det handlar om att hitta nya affärsmodeller, baserade på fildelningsteknik, som fungerar med upphovsrättslagstiftningen och bland annat BBC och EBU är inblandade i projektet.

Karriär: Gick företagsekonomisk utbildning i Cambridge men lockades till Sverige av professorn Erik Rehnman 1962 (”alternativen var att bli trainee manager i en zinkgruva i Alice Springs eller skriva musik till BBC-kabaréer”). Hoppade av och blev popmusiker och kompositör. Skrev Judy min vän tillsammans med Britt Lindeborg, den framfördes av Tommy Körberg och vann den svenska Melodifestivalen 1969. Var med och startade det progressiva skivbolaget Musiknätet Waxholm. Återgick till forskning under 1980- och 1990-talet, bland annat på City University Business School i London. Åter till Stockholm och KTH 1999 när han fick en gästprofessur. Blev ordförande för Skap, Svenska kompositörer av populärmusik, samma år och avgick i fjol.

Okänd talang: Odla rosor och rhododendron. Har också planterar 8 000 vårlökar i skogen runt huset i Småland.