– När datoranvändandet slog igenom på företagen fanns det en stordator och många användare, säger Magnus Boman, professor på KTH och forskare på Sics.

Användarna hade dumma terminaler utan egen processorkraft.
– Och de var verkligen dumma, man kunde bara utföra en specifik uppgift med dem, säger Magnus Boman.

I början på 1980-talet slog persondatorn igenom.

– Det kan man säga var steg två. Då hade vi en dator per användare, säger Magnus Boman.

– Nästa steg blev att vi fick datorer överallt, i alla möjliga prylar.
Parallellt med den här utvecklingen har man kunnat se en återgång till idén att ha en dator och flera användare med tunna klienter.

Det riktigt intressanta tror han sker utanför datorhallarna.

– Varje användare får en otrolig mängd små datorer som kopplar ihop sig och interagerar med varandra, säger Magnus Boman.
Robin Prudholm, systemingenjör på VMware, har en annan framtidsvision. Han tror att det mesta av processorkraften kommer att hamna i datorhallarna.

– När de trådlösa näten är utbyggda och har tillräckligt bra bandbredd blir alla klienter tunna och har bara ytterst lite processorkraft, säger Robin Prudholm.

Michael Bohlin, produktchef för Windows på Microsoft, håller inte med:

– Hur man än vrider och vänder på det tror jag inte att all processorkraft hamnar i ett centralt datacenter. Historien har visat att människor vill ha kraft i sin egen klient.