Mötet ska helst vara helt ordlöst. Kanske blir det för intimt annars. I sin renaste form blir spellistorna i Ipoden det enda gränssnittet mellan två människor.

I Leander Kahneys bok "The cult of Ipod" är de sociala fenomenen runt Ipod-kulturen det jag tycker bäst om. Från det oroande att med Ipoden själv skapa mer och mer av rummet omkring sig, till utåtriktade sociala fenomen, som i Ipod-jacking eller det att turas om att vara mp3j på dansklubbar. Man tar helt enkelt med sig sin Ipod ut på lokal om man vill bidra till dansmusiken. Är det inte tillräckligt bra blir man utbuad.

En del andra fenomen ligger i en ny zon mellan det sociala och det inåtvända – i ett par städer i England har det ordnats spontan dans. Enda skillnaden mot vanlig dans är att man inte dansar till gemensam musik, utan alla dansar till den musik de har i sin egen Ipod.

En ny trend i fråga om sociala kontakter visar sig även i andra urbana miljöer: den fysiska närheten till andra människor ger trygghet, men behovet av kontakter med människorna minskar. Ipoden gör att man är tillräckligt stimulerad för att inte sakna den verkliga kontakten med andra människor.

Det är ingen liten förändring som de bärbara musikspelarna har medfört, och den började förstås för längesen med Walkman-boomen. Men medan en bärbar kassettbandspelare endast lät användaren bära med sig en liten mängd musik tillåter hårddiskbaserade musikspelare att man har med sig så mycket musik, att det inte längre blir möjligt att lyssna igenom musiken under överskådlig tid.

Det är nästan otroligt att kunna ha hela skivsamlingen i fickan i stället för i skrythyllor i vardagsrummet.

Men jag är själv övertygad om att det bara är början på en utveckling, som riktigt kommer att ta fart när vi lämnar det mesta av musikurvalet till olika musiktjänster.

Se på tjänsterna pandora.com eller www.last.fm/ idag. Den förstnämnda analyserar musikens karakteristik för att kunna ge lyssnaren en sammanhängande spellista, och den senare bygger på att servera spellistor som utgår från vad olika användare gillar att lyssna på för musik.

Man börjar med en artist, och så spelar tjänsten en massa bra musik. Både fantastiskt och förvånande. Båda är förstås tjänster som – kombinerat med en framtida Ipod – gör urvalet i en stor mängd musik mycket bättre än vad en slumpmässig blandning blir. Och det blir ännu en av nutidens moderna kollektiva "hjärnor", som redan nu gör sin enorma kunskapsbas tillgänglig på ett lätt sätt.

Boken "The cult of iPod" är en fantastisk exposé över en kulturförändring, som möjliggjorts genom en ny sorts teknikprodukt vilken funnits i endast fyra år – mycket kortare tid än man kunde tänka sig givet det genomslag den har fått.

Författaren Leander Kahney är redaktör på tidskriften Wired. Han har skrivit många artiklar under de senaste åren om Ipod, och materialet från dem utgör stommen i boken.

Att bygga en bok på artiklar gör att varje liten bit av boken blir lätt att ta sig in i, men det har förstås nackdelen att man inte kommer särskilt djupt in i några av fenomenen. Men formen passar perfekt för den här sortens bok. Korta texter med massor av bilder.

AV: Simon Winter