Grunden är redan lagd: det rör sig för fullt på Youtube, på Facebook, på Aftonbladet, Expressen och Resumé, på TV 4 Nyhetskanalen och SVT Play Rapport. Dessutom väljer du vad du vill se, när och i vilken ordning.
Varumärkesgurun Thomas Gad, som brukar ha koll på trenderna, bjuder inte bara på det lilla, förföriska videointrot så fort jag slår upp hans webb. Man får sig till livs även ”soundbites of branding”, smakprov på hans konsulttjänster.
Annika Falkengren, änglalik i motljus, talar direkt till mig, lika övertygande på svenska och på engelska, när jag öppnar SEBs webbsida för att betala mina räkningar. Svenska medier, pr-branschen och de upplysta företagsledningarna har redan fattat galoppen.
Våren 2009 kommer ketchupeffekten. Det finns ingen återvändo.
Varför ska då plötsligt alla följa med strömmen – nu?
Därför att det är möjligt och ganska enkelt. Tekniken har mognat, den är kostnadseffektiv och öppnar för nya distributionsformer. Därför att flera aktörer i alla branscher redan har gjort det, därför att annars blir man hopplöst ute. Tråkig. Gammaldags.
Det är som ett tidstecken att Internet Video Advisory Group med den entusiastiske webbentreprenören Henrik Ahlén i spetsen dyker upp nu. Ambitionen är att påskynda processen och få svenska företag och organisationer att bli mera personliga på sina torftiga webbar.
Samtidigt handlar debatten, som jag hör, ”om webben tar över tv-nyheterna”.
Vilket nonsens. Radion tog inte över konserthusen. Film på bio tog inte över teatern. Videon tog inte över bion eller operan. Internet tog inte över alltihopa. Nätet berikar utbudet, ger oss fler valmöjligheter, fler kommunikationskanaler, nya upplevelser. Ingenting försvinner, allt förändras.
Det positiva med videonyheter på internet är att de attraherar nya användare: främst alla födda efter 1990, de som inte läser tidningar och agerar och reagerar på nätet.
Det positiva med företagspresentationer är konkretiseringen av budskapet. Även generaldirektörer, fackföreningsbossar och landshövdingar ska nu lära sig att på 45 sekunder berätta i enkla ordalag vad det är som de egentligen sysslar med.
Jag ser fram emot en pitch från cheferna för Socialstyrelsen och Svenskt Näringsliv.
Ett sådant yttrande är nämligen inte bara ett smart pr-trick, om någon skulle nu tro det.
Det är också ett löfte. Begreppet ”att skylta med ansiktet” får en helt ny innebörd.
Som vanligt i mediernas historia har det varit porr, sagor och skojiga upptåg som banat vägen för webbteknikens breda användning och kommersialisering.
Fast Henrik Ahlén, som är lite filosofisk av sig, ser en annan förklaring. ”Varför är alla bilder i tidningar, böcker och tavlor rörliga i Harry Potter-filmerna? För att det är vad vi drömmer om.”
PS. Fenomenet kallas på svenska för webbvideo eller video på internet och i båda fallen går associationer till videobutiken vilket är helt fel. SVTs idé Play Rapport är bra men specifikt för just nyheterna. Kanske playnet? Har CS läsare några förslag? DS.
Varumärkesgurun Thomas Gad, som brukar ha koll på trenderna, bjuder inte bara på det lilla, förföriska videointrot så fort jag slår upp hans webb. Man får sig till livs även ”soundbites of branding”, smakprov på hans konsulttjänster.
Annika Falkengren, änglalik i motljus, talar direkt till mig, lika övertygande på svenska och på engelska, när jag öppnar SEBs webbsida för att betala mina räkningar. Svenska medier, pr-branschen och de upplysta företagsledningarna har redan fattat galoppen.
Våren 2009 kommer ketchupeffekten. Det finns ingen återvändo.
Varför ska då plötsligt alla följa med strömmen – nu?
Därför att det är möjligt och ganska enkelt. Tekniken har mognat, den är kostnadseffektiv och öppnar för nya distributionsformer. Därför att flera aktörer i alla branscher redan har gjort det, därför att annars blir man hopplöst ute. Tråkig. Gammaldags.
Det är som ett tidstecken att Internet Video Advisory Group med den entusiastiske webbentreprenören Henrik Ahlén i spetsen dyker upp nu. Ambitionen är att påskynda processen och få svenska företag och organisationer att bli mera personliga på sina torftiga webbar.
Samtidigt handlar debatten, som jag hör, ”om webben tar över tv-nyheterna”.
Vilket nonsens. Radion tog inte över konserthusen. Film på bio tog inte över teatern. Videon tog inte över bion eller operan. Internet tog inte över alltihopa. Nätet berikar utbudet, ger oss fler valmöjligheter, fler kommunikationskanaler, nya upplevelser. Ingenting försvinner, allt förändras.
Det positiva med videonyheter på internet är att de attraherar nya användare: främst alla födda efter 1990, de som inte läser tidningar och agerar och reagerar på nätet.
Det positiva med företagspresentationer är konkretiseringen av budskapet. Även generaldirektörer, fackföreningsbossar och landshövdingar ska nu lära sig att på 45 sekunder berätta i enkla ordalag vad det är som de egentligen sysslar med.
Jag ser fram emot en pitch från cheferna för Socialstyrelsen och Svenskt Näringsliv.
Ett sådant yttrande är nämligen inte bara ett smart pr-trick, om någon skulle nu tro det.
Det är också ett löfte. Begreppet ”att skylta med ansiktet” får en helt ny innebörd.
Som vanligt i mediernas historia har det varit porr, sagor och skojiga upptåg som banat vägen för webbteknikens breda användning och kommersialisering.
Fast Henrik Ahlén, som är lite filosofisk av sig, ser en annan förklaring. ”Varför är alla bilder i tidningar, böcker och tavlor rörliga i Harry Potter-filmerna? För att det är vad vi drömmer om.”
PS. Fenomenet kallas på svenska för webbvideo eller video på internet och i båda fallen går associationer till videobutiken vilket är helt fel. SVTs idé Play Rapport är bra men specifikt för just nyheterna. Kanske playnet? Har CS läsare några förslag? DS.
(
Den här artikeln har 0 kommentarer:
