I takt med den tekniska utvecklingen blir dessa praktiska överväganden irrelevanta. Om 25 år bör vi ha ett it-system på plats som låter den enskilde medborgaren rösta om vilket riksdagsärende som helst.
Engagerade, välutbildade medborgare kommer inte i längden att acceptera att de utestängs från beslutsprocesserna. Därför måste det skapas ett system som låter aktiva medborgare rösta i sakfrågor, samtidigt som mindre engagerade invånare kan överlåta hela sitt inflytande till representanter precis som i dag.
För att tillgodose både aktiva och passiva medborgares önskemål behöver vi ett flexibelt system, som varken är renodlat direktdemokratiskt eller renodlat representativt. Detta är lika naturligt som att en aktieägare antingen kan gå till bolagsstämman och rösta eller överlåta sina röster till ett ombud.
Utan de praktiska invändningarna mot folkomröstningar är det omöjligt att försvara att all makt mellan valen koncentreras till riksdagen och regeringen. Försvaret av den representativa demokratin är detsamma som försvaret av forna tiders elitstyren – en liten grupp i samhället anser sig särskilt lämpad att fatta de stora, komplicerade besluten. Det är en uppfattning utan förankring i verkligheten.
Studier har visat att länder med starkare inslag av direktdemokrati har lägre utgifter, mindre budgetunderskott och högre produktivitet.
Inte heller säkerheten är ett avgörande hinder mot en teknikdriven demokratisering av det politiska beslutsfattandet. Bankerna har utvecklat system som betraktas som så säkra att kunderna vågar göra ekonomiska transaktioner över internet.
Det går även att starta företag och deklarera över nätet. Staten kan med samma teknik skapa delaktighet i den demokratiska processen. Ge vare medborgare tillgång till ett system som ger möjligheten att direkt delta i de beslut som i dag fattas av riksdagen. Systemet ska självklart bygga på öppen källkod som var och en kan granska.
Exakt hur ett system för it-driven direktdemokrati ska utformas går inte att planera i förhand – det måste få växa fram stegvis – men att vi har en demokratiseringsprocess framför oss är ofrånkomligt.
Engagerade, välutbildade medborgare kommer inte i längden att acceptera att de utestängs från beslutsprocesserna. Därför måste det skapas ett system som låter aktiva medborgare rösta i sakfrågor, samtidigt som mindre engagerade invånare kan överlåta hela sitt inflytande till representanter precis som i dag.
För att tillgodose både aktiva och passiva medborgares önskemål behöver vi ett flexibelt system, som varken är renodlat direktdemokratiskt eller renodlat representativt. Detta är lika naturligt som att en aktieägare antingen kan gå till bolagsstämman och rösta eller överlåta sina röster till ett ombud.
Utan de praktiska invändningarna mot folkomröstningar är det omöjligt att försvara att all makt mellan valen koncentreras till riksdagen och regeringen. Försvaret av den representativa demokratin är detsamma som försvaret av forna tiders elitstyren – en liten grupp i samhället anser sig särskilt lämpad att fatta de stora, komplicerade besluten. Det är en uppfattning utan förankring i verkligheten.
Studier har visat att länder med starkare inslag av direktdemokrati har lägre utgifter, mindre budgetunderskott och högre produktivitet.
Inte heller säkerheten är ett avgörande hinder mot en teknikdriven demokratisering av det politiska beslutsfattandet. Bankerna har utvecklat system som betraktas som så säkra att kunderna vågar göra ekonomiska transaktioner över internet.
Det går även att starta företag och deklarera över nätet. Staten kan med samma teknik skapa delaktighet i den demokratiska processen. Ge vare medborgare tillgång till ett system som ger möjligheten att direkt delta i de beslut som i dag fattas av riksdagen. Systemet ska självklart bygga på öppen källkod som var och en kan granska.
Exakt hur ett system för it-driven direktdemokrati ska utformas går inte att planera i förhand – det måste få växa fram stegvis – men att vi har en demokratiseringsprocess framför oss är ofrånkomligt.
(
Klockrent! - (Magnusgus) 2008-06-07 00:29