I onsdags kom CS jubileumsnummer om de kommande 25 åren. I den finns artikeln ”
Privatpartiet kämpar vidare”. Det är en dystopi om hur övervakningssamhället flyttar fram sina positioner på den personliga integritetens bekostnad.
Spårbara mobiler, rfid-teknik, betalkortsanvändning och kameraövervakning av offentliga rum gör det tekniskt möjligt för myndigheter att kontrollera oss. Det finns goda argument för att använda tekniken för att skydda oss mot fusk, brott och sabotage.
Till bilden hör de växande möjligheter som vi har att övervaka och kontrollera varandra. Vem som helst kan fotograferas med en mobil när som helst. Resultatet kan publiceras momentant på nätet.
Ansvaret vilar tungt på politiker att upprätthålla individens rätt till personlig integritet – rätten att slippa sätta elektroniska avtryck när man inte vill. Om inte lagstiftarna tar integritetsfrågor på allvar kan förtroendet för informationstekniken undermineras och teknikfientliga känslor breda ut sig. Piratpartiet blir Privatpartiet.
Nu finslipas två lagförslag som, om de går igenom, medför nya intrång i den personliga integriteten.
I nästa vecka röstar riksdagen om en lagändring som ger Försvarets Radioanstalt rätt att avlyssna ip-trafik över nationsgränser. Nästa pilsner är ett förslag om att tvinga teleoperatörer att lagra trafik i syfte att hjälpa upphovsrättsägare att beivra olaglig fildelning.
Argumenten för lagändringarna är goda, men kan bli normerande så att särintressen får sin vilja igenom i riksdagen. Det är inte lätt att stå emot. Det bästa vore ett starkare grundlagsskydd för den personliga integriteten.