I januari orsakade den brittiska medieforskaren Tara Brabazon uppståndelse när hon helt enkelt förbjöd sina studenter att använda Wiki­pedia. Den franska nyhetsbyrån AFP har förbjudit sina medarbetare samma sak. Den svenska tidningen Journalisten kritiserade nyligen Wikipedia för att ge ”moraliskt och juridiskt graverande uppgifter om kända journalister” och Björn Häger, utbildare i journalistik, kallar Wikipedia ”ett stort klotterplank”.


En bra ingång till andra källor eller helt oanvändbart? Åsikterna om Wiki­pedia går isär.

Lennart Guldbrandsson, Wikipedias svenska presskontakt, svarar något undfallande att Wikipedia bara är en sekundärkälla och ska ses som utgångspunkt för vidare källkontroll.

I USA, Wikipedias hemland, kallade 2006 den amerikanske it-debattören Jaron Larnier det kollektiva skapandet av Wikipedia för ”digital maoism”. I fjol gjorde Andrew Keen, som själv har ett förflutet i Silicon Valley, ett frontalangrepp på Wikipedia i boken med den betecknande titeln ”The Cult of the Amateur”.

Anne Applebaum, historiker och Pulitzerpristagare, gick senare till attack mot Nicolson Bakers kontroversiella bok ”Human Smoke”. Boken handlar om förspelet till andra världskriget och består mest av tämligen lösryckta fakta och citat som går ut på att ”de goda”, det vill säga USA och England, inte var så mycket godare än de onda nazisterna.

Bland annat innehåller boken anti­semitiska yttranden av både Eleanor Roosevelt och Winston Churchill. Anne Applebaum kritiserar att boken är fylld av gåtfulla insinuationer och slumpartade anekdoter samt att Nicholson Baker inte säger vad han är ute efter.

En förklaring till hans beteende ser hon i hans recension av John Broughtons 477-sidiga handbok ”Wikipedia: The Missing Manual”, där hon ser Nicholson Baker som en förkämpe för ”wiki- och blogg­sfärens amatöristiska konspirationskultur” som för tankarna till Dan Browns Da Vinci-koden. Hennes budskap: kunskap ska förmedlas av namngivna akademiska experter som vet vad de snackar om.

Men Wiki betyder ju snabb, vilket också är ett av de stora plusen med Wikipedia som de traditionella uppslagsverken inte kan ta efter. I Wikipedia kan felaktiga fakta ändras blixtsnabbt genom att tusentals läsare har möjlighet att ingripa när något blir fel. Dessutom kan aktuella skeenden komma med praktiskt taget i realtid. Men Arne Ekman, chef­redaktör på Nationalencyklopedin och dess nät­upplaga Ne.se, känner sig inte besegrad.

– NE är tillförlitligare än Wikipedia. Den är skriven av utvalda experter och vid misstänkt behov även granskad av andra experter. Intressegrupper som kan tänkas vilja ge sin färgade syn på saken släpps inte direkt in. NEs artiklar har också en större stabilitet – inga varannandagsändringar från rivaliserande grupper.

Men om man vill korrigera något i NE?

– Det sker lekande lätt – under kontrollerade former. Intill varje artikel finns uppmaningen ”kommentera artikeln”. Ett tryck där och du kan lämna dina synpunkter på vad som är fel i en artikel. Ändringarna går till artikelns ämnesredaktör, som kontrollerar att det verkligen är fel i artikeln och därefter ändrar vid behov. Det tar längre tid än på Wikipedia men förhindrar också många felaktiga ändringar.

Wikipedia är ju en kollektiv produkt så man inte vet vem som är författare. Men samma gäller väl i princip uppslagsverk som NE?

– Nej, alla längre artiklar i NE är signerade. Vid förfrågan kan man även få veta vem som har skrivit en kortare artikel.
En stor skillnad mellan Wikipedia och NE är priset. Ne.se kostar 549 kronor om året, Wikipedia ingenting.

Vad anser svenska journalister och forskare om Wikipedia? Av dem jag frågat ger några direkt tummen ner, de flesta är mer kluvna. Åke Petterson, redaktör för P1:s Publicerat, godtar att Wikipedia används som första ingång men ”har sett flera exempel där informationen är helt uppåt väggarna”.

– Allmänt bör journalister inte använda Wiki­pedia, fastslår han.

Mats Olsson, nyhetschef på TT, tycker att man lika enkelt kan få tag i andra och mera tillförlitliga källor.

Mer positiv är Björn Fjæstad, chefredaktör för Forskning & Framsteg. Han använder i första hand NE, men det händer att han slår upp i Wikipedia, som emellertid har ”direkta felaktigheter, besvärande luckor och missriktade tyngdpunkter”. Likväl kan Wikipedia ”behöva både uppmuntran och kritik”.

Minst negativ av journalisterna är Göran Greider, chefredaktör på Dalademokraten. Han använder Wikipedia bara till ”en sorts basuppgifter ” som när Abraham Lincoln dog, men anser att ”detta digitala uppslagsverk är fantastiskt ändå”.

På universiteten är kritiken inte heller genom­gående hård. Endast genusforskaren Tiina Rosenberg anser att Wikipedia är ”absolut opålitligt” och att studenter inte ska ”googla utan vända sig till de digitaliserade arkiv som finns”.

Historikern Dick Harrison är däremot ”inte direkt negativ” till att hans studenter använder internet, – på villkor att de lär sig att tillämpa källkritik.

Medieforskaren Kent Asp menar att Wikipedia kan ”användas på samma kritiska sätt som andra uppslagsverk”. Ett problem är att studenter använder källor på ett felaktigt eller vilseledande sätt – eller helt enkelt inte anger källor.

– Det är ett stort problem som troligen har ökat med informationens lättillgänglighet på nätet, säger han.

Vad det ytterst handlar om är kanske – som Lars Berggren skriver i en DN-ledare – vår okritiska syn på uppslagsverk i allmänhet: ”Vi vill så gärna att det ska finnas en definitiv auktoritet, en rikslikare när det gäller vad som är sant och falskt”, skriver han.

Det vore bättre om vi vande oss vid att hålla vårt kritiska sinne vaket gentemot både Wikipedia, NE och alla andra medier.