När jag sätter mig och testar Surfacedatorn på Hotell 1000 får jag en kommentar av en hotell­anställd om hur cool denna teknik är. Antalet program är visserligen begränsat, men hon framhåller att det är på väg att ändras.

På Hotel 1000 finns ungefär samma uppsättning av program som på det större och myllrande Sheraton, som har två Surfacedatorer i sin lobby. Där slår sig en ständig ström av besökare ned för att kolla på och använda datorerna. De är försedda med tre program, ett kartprogram med intressanta ställen att besöka, en fotosamling och ett musikprogram.

Den sista applikationen är lite udda eftersom båda lobbyerna spelar hög musik i sina högtalare. Lite konstigt känns det att ha folk i närheten och sitta och spela Johnny Cash i konkurrens med högtalarmusiken.

Besökarna på Sheraton tycker att kartorna är snygga och lätta att navigera med, även om en person undrar varför det inte går att söka efter vägen till platser nära de ställen han vill besöka. De enda lokaliserbara platserna finns i en kortlista.

Sherry Russ, en besökare från Evansville, misstänker att vissa affärer och restauranger finns i listorna eftersom de har avtal med hotellen. Hon, som liksom de andra besökarna anser att Surface är coolt, tycker att det är bra att hitta en lista av närliggande teatrar och riktningen dit, men hon undrar över bristen på information om vem som spelar där och när.

En av tryckskärmarna verkar också vara överkänslig. Ibland när mina fingrar bara svävar över tangentbordet börjar innehållet på skärmen flytta på sig. Andra gången försöker jag dra olika föremål på skärmen, men kan inte flytta eller vända på dem. Men det mesta fungerar bra och tekniken är rolig att arbeta med.