Det krävs 10 mil kabel för att knyta samman alla datorer på Dreamhack.

Ordet lan-party för förstås tankarna till renodlade geekfester. Och det var ju mycket riktigt så Dreamhack började 1994, i en skolmatsal i Malung. Då var det ett gäng grabbar som visade Amigademor och kopierade disketter av varandra. Att det skulle växa till världens största datorfest, rendera ett införande i Guinness rekordbok och utvecklas till en veritabel festival var definitivt inte grundtanken. Men så blev det. Årets upplaga tog utvecklingen ytterligare ett steg i en ny riktning.

Visst, Jolt-Colan och datorerna finns förstås fortfarande kvar, och varken Foo Fighters eller Timbuktu spräcker trumhinnor på löpande band, men i övrigt är parallellerna med en klassisk musikfestival tämligen många. Framför allt eftersom det är för festivalstämningen och att träffa folk som man kommer hit nu mer.

– Jag håller med om att det har utvecklats åt det hållet. Det är fortfarande datorerna som står i centrum, men det handlar väldigt mycket om att träffa folk och om diverse happenings än att spela nätverksspel, säger Fredrik Nyström, en av de ansvariga bakom jättefesten.

– Datorn är den centrala punkten hos besökarna, men intressena är mycket blandade. Det är inte längre bara en typ av besökare. De som kommer hit kan lika gärna sitta och spela som att chatta över MSN, säger Johnny Törnvall, arrangör.

Hajpen kring megatillställningen har dessutom nått helt nya dimensioner och redan dagen innan Dreamhack öppnades anlände de första deltagarna. I sann rockkonsertanda väntade de sedan hela natten för att bli först på plan.

– Det var ett gäng från Skellefteå. De hade rest 108 mil bara för att vara med, berättar Fredrik Nyström.

Även om de flesta besökarna kommer från Sverige finns det de som kommer från utlandet också. I årets upplaga noterades så långväga besökare som från Brasilien och Sydafrika.

– Men självfallet också en hel del från södra Europa, säger Fredrik Nyström.

Numer är könsfördelningen jämnare också, även om killarna fortfarande är i förkrossande majoritet. Någon siffra för årets festival fanns inte vid denna tidnings pressläggning, men 13 procent av dem som besökte Dreamhack 2007 var tjejer, en procentandel som ökat stadigt genom åren, så att anta att det ökade även i år är säkerligen inget långskott. Snittåldern bland besökarna ligger däremot fortfarande på 18 år. Men spridningen är ändå relativt stor. Årets äldsta deltagare var en 58-årig man, med en fäbless för spelet World of Warcraft. Den preferensen blir han dock allt mer ensam om. Nu använder besökarna i allt större utsträckning sina medtagna datorer på samma sätt som de flesta gör hemma. Många kopplar till exempel in sina prylar mest för att sitta på Facebook eller slösurfa i största allmänhet. Vissa kommer till och med utan dator och lägger i stället krutet på att mingla runt och delta i de många olika evenemang som hör till Dreamhack.

– Jag går omkring mest och spelar bara lite. Jag spenderar onekligen mer tid på det sociala än att sitta vid datorn, säger deltagaren Daniel Johansson, 35.

Bland de mest iögonfallande och aparta arrangemangen måste förstås flygvapnets uppvisning med Jas 39 Gripen räknas in. Ett uppträdande av Sara Lumholdt (före detta A-Teens) samt tävlingar i diverse ”e-sport” (bland annat än Counter-Strike-tävling med 450 000 kronor i vinstpengar) brändes också av under helgen.

Demoscenen har med andra ord krympt rejält till förmån för de mer showiga inslagen. Mer dream och mindre hack, skulle man kunna säga.