Nyligen berättade den nye rektorn för Lunds universitet, Per Eriksson, i CS om sin frireligiösa kristna tro. Enligt honom fungerar den utmärkt att kombinera med en kritisk vetenskaplig grundsyn. Han säger också att många forskare är troende.

Men av artikelkommentarerna i forumet på webben framgår att folk är skeptiska. Här sägs att vetenskap och religion inte har något gemensamt. Vetenskap bygger på bevis och religion bygger på att man tror på saker utan bevis.

De flesta jag känner i it-branschen är också uttalade ateister. Och den gamle it-profilen Christer Sturmark börjar bli känd för en större allmänhet som ordförande i det religions-skeptiska förbundet Humanisterna.

Själv har jag aldrig trott på att Jesus gick på vattnet eller återuppväckte döda. Jag fördömer naturligtvis de krig och övergrepp som genom historien har begåtts i religionens namn.

Ändå tycker jag att religion i grunden är bra. Det handlar ju lika mycket om etik och moral som gamla vidskepligheter. Vad är det för fel på att vara snäll mot sina medmänniskor?

Informationsstressen och de ökade kraven på tillgänglighet och snabbrörlighet är konsekvensen av det globala it-samhället. Enligt min mening gör det behovet större av andlig stimulans: Avkoppling. Lugn och ro. Tid för reflektion. Vem är jag? Vad vill jag? Vilken är meningen med livet?

Långt fler än flummiga sektmedlemmar eller nyandliga rökelsebrännare ägnar sig åt dessa funderingar. För de mer extrema tar viljan att tillhöra en exklusiv krets över. För oss andra handlar det mer om att kunna sitta ned och tänka ett slag.

Då står kyrkorna där som fridfulla oaser mitt i storstadsstressen. Inte för att jag själv någonsin går in i dem och ägnar mig åt det jag predikar. Men jag tror att det skulle vara bra för mig.