Jag har alltid varit intresserad av bilder och redan när jag började arbeta med min doktorsavhandling i atomfysik 1986 skapade jag grafik och försökte visualisera de stora beräkningar som jag gjorde på min dåvarande hemma-pc, berättar Anders Ynnerman.

Han är professor i vetenskaplig visualisering vid Linköpings universitet och tillhör den internationella forskareliten inom området.

Där genereras forskningsresultat inom grundläggande datorgrafik och visualiseringsteknik inom många olika tillämpningsområden vilket har skapat en del spinoff-företag, ett som han själv är inblandad i, Sciss. Det sysslar med visualiseringsteknik för planetarier som de levererat över hela världen men också till svenska Cosmonova.


Barndomsdröm. "Jag var barn under rymd-boomen på 1960-talet och var tidigt intresserad av astronomi och fysik – redan vid sex års ålder ville jag bli fysiker", säger Anders Ynnerman. Sedan dess har han blivit världsledande forskare i visualisering – konsten att göra data synliga.

Från en av utbildningarna examineras också studenter som är intressanta för Hollywood. Några av dem sysslar med att göra specialeffekter i den stora drömfabriken.

– Ja, det är väl ett tiotal som har flyttat dit. Till exempel samarbetar vi med Sony Imageworks som gör specialeffekter och rekryterar mest från amerikanska universitet – och så våra studenter från Campus Norrköping, säger han och tillägger stolt:

– En av de första studenterna, Magnus Wrenninge, har gjort sådant som jättevågen i The Day after Tomorrow och Sandmannen i den senaste Spidermanfilmen.

Han berättar också om studenter som arbetar inom dataspelsvärlden där de är verktygsmakarna som utvecklar tekniken i sig och en del skapar sin egen plattform genom spinoff-företag.

De flesta studenterna hamnar dock som civilingenjörer i traditionella svenska företag som Ericsson, ABB och Volvo – och det är bra, tycker han.

– Det är minst lika viktigt att visualisering som verktyg sprids ut på de svenska företagen.

En del går den väg han själv valt som ett av huvudspåren för sin visualiseringsforskning och ägnar sig åt medicinsk visualisering.

Anders Ynnerman leder det vetenskapliga rådet på det tvärvetenskapliga forskningscentret Center for Medical Image Science and Visualization, CMIV, som drivs av Linköpings universitet och har Landstinget i Östergötland och Sectra som partner.

Forskargruppen arbetar med att ta fram metoder för att synliggöra relevanta delar av de enorma datamängder som skannas in i exempelvis en datortomograf. Med hjälp av metoderna kan man se en människas kropp i 3d. Bilderna är avancerade röntgenbilder där man kan gå in i detalj. I framtiden kan de också användas för simulering så att läkare kan träna kirurgiska ingrepp på data från verkliga patienter. Virtuella obduktioner är ett område som redan används mer och mer och där bilderna kan bli knivskarpa eftersom man inte behöver bekymra sig om stråldoserna.

Och förutsättningarna för forskarna har förbättrats radikalt under senare år.

– För 15 år sedan lade vi tio miljoner på en dator som var kraftfull nog för att göra avancerad visualisering. Med den grafikkortsutveckling som dataspelsindustrin drivit på klarar vi att göra mer avancerade saker på en vanlig pc för under 10 000 kronor, säger Anders Ynnerman.

Men samtidigt som den allmänna tekniska utvecklingen underlättar skapar den problem. Visualiseringen förfinas genom att det går att ta fler bilder med högre upplösning – men då ökar också datamängderna explosionsartat.

– I dag producerar vi helkroppsdata som motsvarar ungefär 20 gigabyte för en person, i morgon kan den mängden mycket väl vara uppe i 1 terabyte när vi börjar studera tidsupplösta förlopp. Och då gäller det att kunna reducera och sålla ut de data som är relevanta.

I grunden är visualiseringen en illusion vad gäller färgerna, det finns inget i informationen i röntgendata som säger vilken färg skelettet ska presenteras med utan det är något som den person som skapar bilden väljer – personen transfererar de olika delarna i kroppen till bild. Genom att välja de färger som vi är vana att förknippa med de olika delarna med – rött för blod, vitt för ben exempelvis – blir det lättare att förstå och tolka bilden.

– Även sådant som ljussättningen vi väljer påverkar vad vi kan se i bilden så det är viktigt att förstå alla parametrar och hur de går att ställa in, säger Anders Ynnerman.

– Att mer automatiskt välja dessa parameterar på ett bra sätt är ett forskningsområde som vi jobbar mycket med.

Men som professor kan han inte bara ägna sig åt forskning, det finns mycket annat som han ska hinna med.

– Det är en väldigt komplex roll i dag. Det räcker inte med att publicera egna arbeten i världsledande forskningstidskrifter, man ska dessutom vara mentor och handledare åt runt 15 doktorander, vara engagerad i undervisningen, marknadsföra sin utbildning och forskning och ansöka om pengar till forskningsprojekt.

Trots att stenhård prioritering är det receptet, enligt Anders Ynnerman, går ändå alldeles för stor andel av tiden åt till just ansökningar och administration.

– Sveriges forskarhjärnor tvingas ägna alldeles för mycket tid åt administration. Här har vi inom akademien en hel del att lära av näringslivet om hur man ser till att rätt person arbetar med rätt sak.

Samtidigt är det ibland svårt för universiteten att systematisk omsätta forskning kommersiellt i Sverige eftersom forskaren själv äger sina resultat.

– Det är relativt ovanligt, i de flesta länder är det universiteten som äger den forskning som görs där. Och även om det finns fördelar med vårt system är det till stor del ett hinder.

Det som bekymrar Anders Ynnerman mest när det gäller forskningens framtid i Sverige är dock det låga intresset för naturvetenskap och teknik hos unga i dag.

– Före it-kraschen för några år sedan var 40 procent av våra studenter kvinnor och det skapade en väldigt bra miljö att vi hade en så jämn blandning. Sedan minskade söktrycket på it-utbildningar och nu när ökat igen så är det flest män – kvinnorna är nästan helt borta. Det bekymrar mig mycket.

Det är svårt att veta hur trenden ska vändas. Kanske är det som så att kvinnor generellt vill se nyttan med det de gör i högre grad än män?

– Jag vet ju att många begåvade tjejer som gått här har lyft sig till riktiga höjder så fort vi börjat tala om medicinsk tillämpning exempelvis. Och vi är ofta dåliga på att peka på nyttan redan tidigt – matten kan kännas tung i början om man inte får se vad den ska användas till.

När det gäller honom själv är han kanske lite kvinnlig ur den aspekten konstaterar han.

– Ja, jag tycker om att se att det jag gör kan komma till nytta. Därför är jag mer intresserad av att utveckla medicinska tillämpningar av visualisering än specialeffekter.

Vad tror han då om framtiden? Vad kommer visualisering att ha för plats i vården då?

– Jo, jag har ju en bild men många tycker det är ren science fiction, säger han.

– Men jag tror att patientjournalerna kommer att ersättas av personliga simuleringar där alla data om personen finns inmatade. Genom att jämföra olika värden med den personliga profilen kan man se vilka hälsorisker man löper och få möjlighet att förebygga dem.

Det skulle exempelvis kunna vara så att en person som är överviktig kan se en simulering av sig själv ett antal år fram i tiden om inte kosten läggs om. I patienternas simulering skulle också all ny forskning finnas inmatad så att de medicinska bedömningarna alltid görs baserat på de senaste rönen.

– Det skulle ge mycket större möjligheter till förebyggande vård men det är självklart också viktigt att värna om integriteten så att inte uppgifterna missbrukas, säger han.