Jag frågade mina två äldsta barn, 10 och 7 år, om jag kunde få se handböckerna till deras mobiltelefoner. Då fick jag den där blicken som säger ”Pappa, du fattar ingenting” eller möjligtvis ”Manual, är det något man kan äta?”.

Dagens ungdomar förväntar sig att teknik ska vara intuitiv att använda, annars ”suger den fett”. För den generation som nu stormar in på högskolor och i arbetslivet är handböcker och kurser något som hör till en svunnen tid.

Vissa leverantörer av affärssystem har inte fattat det. Det visar en studie som presenteras på ett seminarium i Stockholm i morgon.

De leverantörer vars system härrör från den tidsålder då endast specialister höll på med ”data” får konsekvent sämre omdömen från användarna än system med rötter i nittiotalet och framåt.

En annan upptäckt i studien är att i ett industriföretag är det en tre gånger större andel av personalen som använder it dagligen i dag än 1987.

Det här borde leda till radikala åtgärder från dem med låga användarbetyg, om de inte vill se sin nyförsäljning rasa ännu mer.

Ty vilka är de nya användarna som utgör ökningen? Jo, folk utan specialiserad it-utbildning och ungdomar, som ju inte var födda 1987.

När man köper en Iphone ingår ingen manual, den är så enkel att använda att det inte behövs. Varför skulle affärssystem eller applikationer för beslutsstöd vara annorlunda? Om det är svårt att använda så åker det ut, alternativt kommer aldrig in.

Både i forskningen och i näringslivet börjar det komma fram bra sätt att mäta användbarhet och sedan att översätta det till lönsamhet.

Svåranvända system leder till produktivitetsförluster och behov av dyr support, kurser, helpdeskar och stödavdelningar.

Det har företagsledningarna börjat förstå och därmed kan användbarhetsaspekten få gehör också där besluten fattas. ”Ekonomiska intressen ljuger aldrig”, som gamle Karl Marx så riktigt sade.

Apropå svunnen ungdom: När jag nyligen firade jämn födelsedag fick jag mig till livs ett citat ur Frans G Bengtssons klassiska roman Röde Orm: ”Den som fyllt femtio år skall icke vandra vettlös i starkt rus, icke rasa älskog i kyliga marsnätter, ej heller dansa på sina händer”.

Just det sista har varit extra problematiskt för mig.