Som de flesta av er nog vet så var det Grady Booch, Jim Rumbaugh och jag som började konstruera uml, men mycket snabbt fick vi många andra med på tåget och Object Management Group åtog sig att hålla i lanseringen. Uml tog snabbt död på de flesta metoder med egna notationer och uml blev den standard vi hoppats på. Användningen av uml spreds med blixtens hastighet.

Eftersom uml först hade en enastående framgång visste man att pendeln skulle svänga åt andra hållet. Mycket riktigt, efter några år infann sig baksmällan, inte utan skäl.

Det fanns från början inga bra uml-verktyg. Vissa av verktygen var mycket avancerade, men svåra att använda. De som fanns översåldes. Det gjorde många användare besvikna och förhindrade spridningen av uml.

Språket kritiserades av den akademiska världen där bland annat den store Dave Parnas kallade uml ”undefined modeling language”. Kritiken var starkt överdriven men inte obefogad. Den bet dock.

Den agila rörelsens ursprungliga ledare var mycket negativa till modellering. De sade ”ingen modellering – koda bara”. De fnös åt uml.

Microsoft stödde i början inte uml, det sågs som att stöda konkurrenterna. I stället drev företaget en annan väg baserad på domänspecifika språk.

Intresset för uml sjönk dramatiskt. Min gissning är att verktygsmakarna hade det ganska kämpigt efter säg 2003. Attityden i vissa kretsar har varit klart anti-uml.

Nu svänger pendeln tillbaka. Verktygen har blivit bättre, om än inte bra. Akademikerkritiken har kommit av sig. Agilitet har kommit till de stora företagen och modellering är agilt om det görs med måtta och inte som en ”silver bullet”.

Uml används, men många är fortfarande ganska skeptiska till verktygen så de jobbar mer med skisser på vita tavlan än formellt med verktyg.

Microsoft fann att domänspecifika språk inte är en ersättning för uml och att kunderna faktiskt vill ha uml. I dag är Microsoft en stark supporter.

Således förefaller det som om världen i dag ser uml med en bättre balans. Uml är inte den frälsning som det såldes som för tio år sedan. Det är inte heller så dåligt som akademiker, agilistas och konkurrenter gjorde gällande för fem år sedan.

Det är ett praktiskt verktyg för att höja abstraktionen på mjukvara från kodnivå till systemnivå. Och användningen ökar igen, som det sig bör, men nu med mer förnuft.

Inte desto mindre har uml blivit på tok för stort och klumpigt. De flesta behöver bara lära sig 20 procent av uml för att kunna göra mer än 80 procent av allt de kan någonsin kan tänkas behöva.

Det är inte enkelt att hitta den delmängden, som vi kallar essential uml. Vi måste göra uml smart att använda.