Elza Dunkels främsta råd till föräldrar är att de ska ta ett djupt andetag och slappna av.

– De som skrämmer upp föräldrar gör barnen en otjänst, säger hon.
Elza Dunkels forskar om ungas nätanvändning på lärarhögskolan i Umeå. Vi möts på konditori Vetekatten i Stockholm. Det är morgon och hon ska snart vidare till möten med andra forskare. Hon beställer te och lutar sig tillbaka. Men det dröjer inte länge förrän hon lutar sig framåt igen och glömmer att dricka sitt te.

Hennes råd till föräldrar går ofta stick i stäv mot de standardråd som funnits de senaste åren. I stället för att till exempel placera datorn i vardagsrummet och övervaka barnens göranden och låtanden anser hon att det absolut viktigaste är att se till att ha en levande kommunikation med sina barn.

De barn och unga hon själv mött som forskare blir ofta väldigt glada när en vuxen intresserar sig för vad de gör och lyssnar på dem. En flicka konstaterade att det var skönt att få berätta om nätet ”som vi ser på det och inte som ni gör det”.

Men samhället har en mall för hur en god vuxen ska vara, tror Elza Dunkels, och den innefattar också sådant som vilka regler vi ska sätta upp för barns nätanvändning. Det betyder inte att reglerna nödvändigtvis är giltiga eller genomtänkta. Som exempelvis rådet om att barn och unga ska vara anonyma på nätet.

– En ny amerikansk studie visar att det inte finns någon koppling mellan om unga som utsatts för sexuella övergrepp som initierats via nätet varit anonyma eller inte. Däremot finns det forskning som visar att unga tenderar att vara mer elaka mot varandra när de är anonyma. Så ska vi då verkligen uppmana dem att vara anonyma?

Det gäller också att komma ihåg att man som vuxen har en massa erfarenheter som barnen inte har och det gör att vi tolkar saker annorlunda än vad barnen själva gör. I den avhandling som Elza Dunkels publicerade för två år sedan slår hon fast att barn har strategier för många av de jobbiga situationer som kan uppstå på internet. De flesta blockar omedelbart ut skumma vuxna som försöker ta kontakt.

De många sexuella kontaktförsöken på internet är att jämföra med spam, anser hon. Miljontals försök och några få napp.

– När det gäller spam räknar man ju inte allt som bedrägeriförsök. Det intressanta är ju att se hur många gånger det faktiskt är risk för att det händer något allvarligt och se vad man kan göra åt det.

Det finns en bild av att övergreppen ökat i och med internet, men det stämmer inte enligt Elza Dunkels.

– Forskning visar att övergreppen inte har blivit fler, däremot har en del flyttat till nätet. Men vi ska komma ihåg att totalt sett är det en procent av alla sexuella övergrepp mot barn som har inletts via internet. De flesta övergreppen görs av någon i familjen eller barnens närhet – fotbollstränare, scoutledare, fritidspersonal...

I stället för att som vuxen få panik om ens barn berättar om ett obehagligt kontaktförsök och förbjuda internet är det bättre att ta sig tid att tala om det. Diskutera hur man kan agera och se till att hålla kommunikationen öppen.

– Annars är risken stor att det blir sista gången som jag som vuxen får ett förtroende. I stället kan vi finnas där och hjälpa till att bearbeta upplevelsen för att kunna gå vidare.

– Det viktigaste är att inte täppa till kanalen mellan oss och våra barn.

Dessutom gäller det att verkligen lyssna på hur barnet upplevt händelsen.

– Som vuxen blir jag äcklad och upprörd eftersom jag kopplar det till olika erfarenheter som jag fått, men när jag talar med barnen så konstaterar de ofta bara att ”äh, det var ju en snuskgubbe”.

De som högljutt larmar om internets faror är därför till stor skada för att de pekar fel och stressar föräldrar och barn.

– Det finns ju de som åker runt i skolor och visar upp otäcka bilder de hittat på nätet – egentligen undrar jag om det ens är lagligt att visa sådana bilder. Om man inte vill att barn ska se dem, varför visar man då upp dem, säger hon upprört.

Den som verkligen vill ta reda på vad unga gör på nätet och vad som händer där måste prata med ungdomarna själva och inte lyssna på självutnämnda experter anser Elza Dunkels.

Hon pekar på att många människor felaktigt kopplar ihop olika missförhållanden med internet och poängterar att man måste vara uppmärksam på att de här kopplingarna ofta inte finns. Det kan handla om att olika fenomen som funnits länge får en ny arena att synas på eller att något råkar sammanfalla i tid med internets framväxt. Det är då som begrepp som nätmobbning uppstår. Mobbning förekommer också på nätet men det har inte skapats av internet.

– Barnen som föddes efter 1985 är den stora experimentgenerationen. Det går inte att bortse ifrån att det var då man drog ner på vuxna i skolan. Det går att koppla ihop fenomen i ungdomskulturen även med sådant. Internet växte fram parallellt med det.

Som forskare ifrågasätter och undersöker Elza Dunkels hela tiden de föreställningar som finns om barn och unga på nätet. Om vad de gör, om vilka farorna är och om hur de bör bete sig på bästa sätt. Men hennes svar stämmer ofta inte överens med den förhärskande bilden.

Är du inte rädd för att det ska uppfattas som att du viftar bort problemen?

– Nej, det kan jag inte säga. Jag möter det ibland men inte så mycket som man skulle kunna tro med tanke på hur besvärlig jag är. En del tycker nog inte att jag tar saker på allvar – men jag tycker precis tvärtom. Jag undersöker fenomenet på djupet medan de som jag ställs emot enbart har ett säkerhetstänkande på ytan.

Nu är vi i ett läge där det är viktigt att tänka till kring hur vi ska förhålla oss till de nya kommunikationsmöjligheterna i skolan – hur kan de användas på bästa sätt och vad behöver vi lära ut kring dem. Det är viktigt att inte hasta fram poängterar Elza Dunkels.

– Ibland tenderar vi att bara bestämma oss för den första bästa tanken som kommer. Men här behöver vi ha mer is i magen.

Hon tror inte att det är från skolvärlden som idéerna till en förändring kommer.

– De som väljer att bli lärare gör det ofta för att de trivdes väldigt bra i skolan. Det gör att de ofta gillar skolan som den är. Det är inte precis den gruppen som står för förändringstrycket, säger hon.

När hon började titta närmare på ungas förhållande till nätet i slutet av 1990-talet var det just för att hon som lärare på lärarhögskolan i Umeå såg att det fanns ett behov av den kunskapen hos de blivande lärarna. Men det var svårt att hitta något material att utgå från så hon fick sätta sig ner och skriva ihop det själv. De blivande lärarna var dock inte så intresserade. Däremot var det många lärare ute i skolorna som hörde av sig och ville lära sig mer.

– De fanns ute i verkligheten och såg behovet av att öka sin förståelse och insikt.

Från att ha varit lärare på lärarhögskolan övergick hon till att bli forskare i takt med att hon ville ta reda på mer och mer.

– Jag var lite tveksam till det först, orolig över att som fyrabarnsmor få lägre lön. Men det gick inte att hejda. Det är så sjukt roligt att forska kring det här. Det är roligt varje dag. Du vet bara en sådan sak som att få tänka en tanke till slut, att fullfölja en tankekedja – det är fantastiskt, säger Elza Dunkels.

Fakta

Namn: Elza Dunkels.
Familj: Man och fyra vuxna barn.
Bor: Umeå.
Gör: Forskar om barn och ungas nätanvändning. Har skrivit avhandlingen ”Bridging the distance: children’s strategies on the internet”. Har nyligen givit ut boken ”Vad gör unga på nätet”. Skriver bloggen ”Nätkulturer” och svarar på frågor om ungas nätanvändning på Net Nanny, netnanny.wordpress.com.
Utbildning: Lärare i samhällskunskap och matematik.
Karriär: Brokig och inte särskilt välplanerad. Träffade sin nuvarande chef på en parkeringsplats för tio år sedan, började jobba veckan efter och blev sen ”mer eller mindre lurad” att börja forska för sju år sedan.
Gör mig glad: ”Att ha en stor familj som tar upp allt utrymme vart vi än kommer gör mig glad och stolt.”
Gör mig arg: ”Folk som missbrukar sin makt.”
Om jakten på unga fildelare: ”Släpp frågan och gå vidare med era liv!”
Fritidsintressen: Lösa korsord, hänga med sin familj, dricka rött vin. ”Inte allt samtidigt, dock.”
Oanad talang: ”Jag är riktigt gammeldags bra på att städa, baka och laga mat.”
Senast lästa bok: Blue Belle av juristen och pedofiljägaren Andrew Vachss.
Motto: Jodå! Det går visst!