När jag mitt dagliga trålande efter nyheter läste igenom ett månadsgammalt styrelseprotokoll från Storstockholms Lokaltrafik, SL, fastnade jag på en intressant rad. Närmast i förbifarten skriver protokollföraren: ”Vd informerade om sin avsikt att säga upp avtalet med tidningen Metro senast före årskiftet”.

Okej. Metro, gratistidningen vars hela affär bygger på distributionen i kollektivtrafiken i Stockholm, ska få sitt avtal uppsagt. Det här är en nyhet. Inte för CS, såklart, som förvisso bevakar distribution av innehåll, men bara när det sker med bitar och bytes. Likväl en nyhet.

I normala fall hade jag i det här läget mejlat ett snabbt tips till någon kollega på någon av mediebranschtidningarna, glömt saken och jobbat vidare med mitt. Nu gjorde jag inte det. Klockan 15.40 i går eftermiddag la jag istället ut nyheten på Twitter. Alltid är det någon som nappar, tänkte jag. Och jag tänkte rätt.

Drygt en timme senare, 16:49, dyker rubriken modell större upp på branschtidningen Dagens Medias sajt: "SL kastar ut Metro".

Sedan smäller det. Minuter senare har börsbevakande nyhetsbyrån Direkt meddelat marknaden om nyheten. 17:08 finns den hos Dagens Industri, 17:18 hos E24 och 17:22 toppar den Affärsvärlden: "Dolkstöt i ryggen på Metro".

Den så kallade marknaden får hicka. Metro är på väg att se sin affärsmodell slås i kras. Metros aktie, som haft en dålig dag Stockholmsbörsen, men som verkat stabiliseras, rasar igen. På några minuter har Metros börsvärde minskat med 18,5 miljoner kronor - nästan fyra procent av bolagets hela värde.

I allt en fascinerande bild av tempot i den digitala informationsspridningen, men här kommer den sedelärande delen av historien: Det hela gick, så att säga, lite för snabbt.

Branschtidningen som plockade nyheten från mitt Twitterflöde ville förstås vara först - och la ut den första artikeln innan storyn var färdigkollad. När tidningen 20 minuter senare fått tag på representanter för SL och Metro visade det sig att ja, SL ska säga upp avtalet, men, nej, det betyder inte att Metros saga är all.

SL ska helt enkelt göra en konkurrensutsatt upphandling i förhoppning om att få in fler aktörer. Dessutom skulle avtalet med Metro automatiskt ha förlängts i fem år om det inte sades upp eller omförhandlades i år. Kort sagt: Metro kan säkert få betala lite mer för distributionen i fortsättningen, men ryktet om en förestående död var alltså överdrivet.

När de korrigerade uppgifterna till slut spreds vidare, talande nog dock inte lika snabbt som den ursprungliga nyheten, återhämtade sig Metros aktie. Ingen skada skedd för bolaget. Förlorarna blev istället de aktiesparare som sålde i panik. Vinnaren enligt uppgift en Öhman Jr fondkommissonär som köpte allt.

Sensmoralen i historien lämnar jag till er utomstående betraktare. Men en bättre bild av de nya förutsättningarna för mediebranschen har jag inte sett på länge.