Lars Aune, affärssystemsutvecklare på Göteborgsföretaget Amab, är en av dem som huggit sten när han för en kunds räkning ville använda myndighetsdata i en tjänst.

Han ville ha tillgång till en uppgifter om fordon i vägtrafikregistret. Prislappen på 23 000 kronor fick honom att baxna. Med fyra uppdateringar per år skulle årskostnaden bli nästan 100 000 kronor.

– Jag trodde inte att det var sant. Jag frågade vad priset baserade sig på och fick beskedet att deras data var så komplicerat lagrat att det skulle krävas fyra timmars maskintid att ta fram uppgifterna, säger han.

Efter flera turer lovade Vägverket, som då hade hand om vägtrafikregistret, återkomma med ett nytt pris. Flera månader senare har Lars Aune fortfarande inte hört något. Ansvaret för registret har nu flyttats över till den nya Transportstyrelsen.

– Jag har fått lägga ner den här idén. Det går inte att hålla på och stånga pannan blodig, säger Lars Aune.


Dyrt. Utvecklaren Lars Aune har en bra idé för en tjänst som bygger på tillgång till ett databas-urval med uppgifter om samtliga fordon i vägtrafikregistret. Men kostnaden för registerkörningen är för hög. ”Jag har fått lägga ner idén, säger han.


Han anser att en tiondel av kostnaden hade varit rimlig för registeruppgifterna.

Martine Alse, sektionschef på Transportstyrelsen, säger att avgiftsnivån på just den här tjänsten uppfattas olika beroende hur kunderna tänkt att använda registeruppgifterna.

– Här handlar det om att man köper en databas med 30–40 olika uppgifter om åtta till nio miljoner fordon. Med tanke på vad man får anser många kunder att avgiften är ganska låg, säger hon.