För oss som betraktar dig utifrån är det kanske främst de senaste 15 åren som förändringen har tagit fart, men så är det kanske alltid.

Själv har man viktiga personlighetsformande minnen från sin barndom men få delar dem med mig.

Sedan, kanske i 25-årsåldern, blir man en mer offentlig person som andra har en åsikt om.

Jag tror att många av oss kan berätta ungefär vad vi gjorde när du kom in i våra liv.

Själv minns jag att de första hemsidor jag besökte var personliga sidor. Folk berättade om sig själva och jag tänkte att ”det där med internet är mest en lek, inget för oss seriösa lärare”.

En förändring som blivit påtaglig de senaste åren är det här med förvaring. Jag tror inte att det är du som har förändrats, snarare är det vi som har förstått mer om hur du fungerar.

Från mitten av 1990-talet och till för bara fem år sedan var det fortfarande så att vi lagrade data på arbetsplatserna och i hemmen, alltså även sådana data som vi hämtade via dig. Lite som man gjorde förr i tiden, när det inte gick att hitta saker lika lätt.

Då sparade vi i pärmar (nån som kommer ihåg dem?) och skrev med spritpenna på lådor vad de innehöll så att man kunde hitta allt sedan.

När persondatorerna kom hade vi olika lösningar som liknade pärmar: att spara informationen på diskett eller att skicka med en cd-skiva med en ny webbkamera eller spel.

Det medförde att man måste skaffa sig sinnrika förvaringsprodukter för att ha de här lagringsmedierna i.

Diskettlådor och jättesmarta cd-lådor som i dag känns som – jag vet inte vad. Urmodiga, meningslösa, kanske? Om vi behöver något i dag så laddar vi naturligtvis ner det i just det ögonblick vi behöver det.

Jag är ett stort fan av Ikeas alla förvaringsprodukter och har nu en uppsjö av dessa fiffiga lösningar som inte längre behövs.

Det blir kanske som med gamla skivbackar, att man får hitta på nåt annat att ha dem till.

På tal om Ikea hade de en kul produkt i en av sina kataloger: cpu-hållaren. Den lanserades stort ett år som en liten hylla man hängde på sitt datorbord.

Jag såg i fantasin hur man pillade ut sin cpu med ett särskilt verktyg som kanske följde med för att placera den varsamt på den lilla hyllan när man inte använde den.

Till nästa katalog hade någon tråkmåns påpekat att det kanske menade dator i stället för cpu och nu heter produkten datorhållare. Inte till närmelsevis lika humoristiskt.

Men tillbaka till dig, internet. När du läser det här är jag i Cannes för att gå på rockklubb. Den resan hade varit otroligt mycket dyrare och krångligare om du inte funnits.

Jag har kunnat jämföra priser i lugn och ro utan att behöva prata med riktiga människor.

Jag vet att det är exakt sju minuters taxiresa mellan klubben och där vi ska bo och jag kommer att ha med mig en utskriven karta för att kunna promenera de fem kilometrarna i nödfall.

Jag har också kunnat följa vädret och se fram emot ungefär 18 grader och sol.

Så det tackar jag dig för, internet. Jag ser fram emot de kommande åren med dig. Grattis.