Fakta

Dyr kontanthantering

De samhällsekonomiska kostnaderna för kontanthanteringen är betydligt högre än för korthanteringen.

Kontantdistribution subventioneras till stor del av de vinster som uppstår på kortmarknaden, det framgår av en studie som gjorts för Riksbankens räkning, Kort- och kontantbetalningar – ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Ett exempel är att en svensk bankenhet 2002 gjorde en lika stor årlig vinst på kortmarknaden, 460 miljoner kronor, som den förlorade på kontantdistributionen, 466 miljoner kronor.

Rånen ökar kraftigt

Rånrisken är ett av de viktigaste incitamenten för att minska kontanthanteringen.

Helikopterrånet mot bevakningsföretaget G4S värdedepå i Västberga strax söder om Stockholm är det kanske mest spektakulära på senare tid.

Den senaste statistiken från Brottsförebyggande rådet visar att antalet rån har ökat kraftigt. Bankrånen ökade från 40 stycken 2007 till 110 rån 2008 – den högsta siffran på 15 år.

Framför allt är det butiksrånen som fortsätter öka. Under 2008 utfördes mer än 1 000 rån mot butiker.

Svenskarnas bild av riskerna med kortanvändning och betalningar via nätet stämmer inte med verkligheten. Det framgår av en kommande rapport från Finansinspektionen som CS tagit del av.

Rapporten visar att runt en procent av svenskarna råkat ut för kortbedrägerier under förra året. Totalt har knappt fem procent drabbats någon gång.

Under de närmaste två åren bedömer Finansinspektionen att 2–2,5 procent av svenskarna riskerar att bli utsatta för kortbedrägeri eller att bli av med pengar från sitt internetkonto.

Men nästan hälften av dem som tillfrågats tror att risken är betydligt högre och att mer än fem procent kommer att drabbas. 13 procent bedömer att att så mycket som var fjärde svensk ska drabbas av kortbedrägeri. Bara 12 procent gör en korrekt uppskattning.

Totalt försvinner mellan 600 och 700 miljoner kronor från svenska konton, enligt rapporten. Som jämförelse låg värdet på de kortbetalningar som gjordes förra året på 715 miljarder kronor.



En majoritet av de drabbade, 84 procent av dem som begärde ersättning, fick tillbaka hela eller delar av beloppet inom rimlig tid. Men rapporten visar att människor inte tror de ska bli ersatta i den utsträckningen. Över hälften tror exempelvis inte att de får tillbaka pengarna om de drabbats av en trojan.

Dick Malmlund, säkerhetschef på Svensk Handel, tycker inte det är konstigt att konsumenterna har en felaktig bild.

– Det där är ju lite självförvållat från bankernas sida. Om de redovisade bedrägerierna öppet och inte mörkade så skulle människor få en rimlig chans att bedöma riskerna, säger han och pekar på att Storbritannien har en sådan redovisningsskyldighet.

Han framhåller också att chipsterminalerna har gjort kortbetalningarna betydligt säkrare och att nya säkerhetsförbättringar är på väg även när det gäller internetbetalningar.

Samtidigt är det sällan trojaner eller nätfiske som ligger bakom utan mer traditionella metoder som kortstöld, kopiering av kortnummer eller skimming, där magnetremsan smygavläses och där just chipset i de nya korten skyddar.

Människors obefogade oro när det gäller elektroniska transaktioner har ett pris. Enligt rapporten sätter den stopp för en tiondel av korttransaktionerna och en femtedel av nätbetalningarna.

Kostnaden för den kontanthantering som uppstår i stället är 1,2 miljarder kronor om året.

Pär Karlsson, säkerhetsansvarig på Svenska Bankföreningen, tycker att det är viktigt att människor också förstår att de hjälper andra genom att dra ner på kontanthanteringen så att rånrisken minskar.

– I grunden handlar det om informationsstrategi – det finns många myter om kortbetalningar och gamla vanor som ska ändras, säger han.

Men det börjar ändå röra på sig, anser Pär Karlsson.

– Vi använder kort och internetbetalningar mer i dag och även om de andra nordiska länderna legat före oss har skillnaderna minskat.

– Dessutom gick mängden kontanter i omlopp i Sverige ner för första gången förra året, sägerPär Karlsson.