Kombinationen av webb och baserad kan realiseras på två sätt.

Med och utan webbläsare.

Webbaserade program är oftast program som körs i webbläsare som Internet Explorer eller Firefox.

Det är sedan länge det vanliga sättet att köra klient-serverprogram.

Klienten, det som körs på användarens dator, är programmets användargränssnitt.

Förr skrev man ett särskilt klientprogram för varje klient-serverprogram. Numera skriver man i stället webbsidor som körs i en webbläsare.

Skillnaden mot hur det var förr – förra årtusendet – är att klientprogrammet inte är ett fristående program.

Sedan kan klientprogrammet vara mer eller mindre intelligent. En del webbaserade klientprogram är stendumma.

Varje klick och varje inmatning måste skickas över internet till servern för att verkställas. Det kan bli omständligt.

Andra webbaserade program, som de från Google, är gjorda för att minska trafiken mellan klient och webbserver. Den kod som ingår i användargränssnittet – det som körs i webbläsaren – är omfattande och kan utföra en stor del av användarens instruktioner utan att prata med servern.

Skillnaden mellan tunna och feta klienter finns alltså kvar.

Det finns också webbaserade program som har speciella klienter.

Program som Itunes, Realplayer och Spotify är inte webbläsare. Användarna måste ladda ner särskilda program, men de programmen pratar med en server över webben.

Knäckfrågan är då vad som menas med webben. Och vad är det för skillnad mellan webben och internet? Säkert en självklarhet för de flesta CS-läsare, men ändå en fråga som jag får regelbundet.

Svaret är förstås att webben är en del av internet, men inte hela internet.

Pedagogiskt är det svårt att nämna exempel, eftersom de delar av internet som existerade före webben ofta har flyttat in i webben. E-post fungerar bra utan webbläsare och andra moderna påfund – men jag tror att de flesta läser sin e-post i en webbläsare. Diskussionsforum som Usenet och 1990-talets bbs:er har också flyttat in på webben.

Tekniskt är skillnaden tydlig. Internet är alla informationsresurser som kommunicerar med varandra över internetprotokollet, ip. (Andra delen av paret tcp/ip, alltså transmission control protocol, tcp, är utbytbar mot andra protokoll.)

Webben bygger på ett annat protokoll, http – hypertext transfer protocol.

Här blir det krångligt, eftersom http inte ersätter ip, utan körs ovanpå ip – ungefär som när Posten (http) förmedlar breven, men anlitar SJ (ip) för att sköta transporten. (Att förklara stapeln av nätverk och protokoll som i olika kombinationer sköter dataöverföring – tcp/ip, http, ethernet, wi-fi, bluetooth – är en pedagogisk utmaning, milt uttryckt.)

Så både webben och webbaserad förutsätter användning av http. Men om man förstår den förklaringen behöver man kanske inte fråga.