Jag drar mig inte för att kalla det ett verkligt paradigmskifte jämfört med att jaga klapparna på stan – när värmen i trängseln får hela kroppen att klia och vantrivas.

Men trots en avsevärd komforthöjning är det i grunden ingen större skillnad på innehållet i julklappsletandet.

Jag söker efter samma saker som vanligt: filmer, böcker, skivor och spel. Allt i fysisk form – fint fyrkantiga och enkla att slå in.

Filmer och musik på dvd och cd börjar bli passé, men hemma hos oss är det ännu gångbart.

Men så inser jag att det snart händer grejer på riktigt över hela linjen.

När handel via nätet ersätts av handel på nätet.

Handel som stannar på nätet.

Böcker som tankas ner till läsplattan.

Abonnemang på avancerade film-, spel- eller musiktjänster.

Det är det som stoppas i framtidens paket.

Det har vidare konsekvenser än många av er anar, det är jag övertygad om.

Jag tänker på sådant som hur man slår in ett abonnemang eller var man lackar en nedladdning …

Vad ska barnen leta efter och klämma på?

Kanske ska vi ta ytterligare ett steg. I stället för att alla i släkten samlas på ett ställe firar vi hela julen på nätet. Pratar via webbkameror och delar ut våra virtuella paket.

När vår jul blir webbaserad kanske vi bör utvidga familjebegreppet och ge presenter till våra vänner i Sims, våra avatarer eller våra alter egon i World of Warcraft? Även om det är oklart vad vi får i gengäld.

Verserna på alla paketen kan vara egna eller leverantörens. Allt blir genompraktiskt och klimatsmart:

”Ip-paket är framtidens grej
Hej alla tomtegubbar – hej!”