Web 2.0 är inte en uppsättning tekniker utan nästa paradigm för hur webben används och för hur webbplatser utvecklas.

Ett annat paradigmskifte var bloggfenomenet. I början möttes det på många håll av skepsis; bloggar föreföll inte vara något mer än nätdagböcker. Men det verkligt nya bestod i den lösa sammankopplingen av tusentals bloggar, med hjälp av tekniker som rss och "trackback" samt bloggspecifika sökmotorer som spårade aktuella ämnen. Ur nygamla tekniker uppstod en plattform där skribenter och läsare kunde hitta varann.

Liksom då möts Web 2.0-paradigmet nu med skepsis och förvirring. Försöker man förstå fenomenet utifrån det rådande paradigmet, "Web 1.0", verkar det vara en hajp. Men Web 2.0 utgör en markant förändring i hur webbplatser används. Där 1.0 handlade om statisk publicering av innehåll för anonyma genomsnittsbesökare, handlar 2.0 om att se dessa som unika individer och låta dem hantera och organisera innehållet. Ett exempel är Amazon där du kan betygsätta böcker och varor, du kan märka dem med "taggar", skriva recensioner och göra egna önskelistor. I flera fall skapas innehållet helt och hållet av besökarna. Med andra ord, den enkelriktade modellen med publicering för en publik ersätts under Web 2.0 av en dubbelriktad där publiken själv publicerar eller organiserar det som publiceras.

Det är i förvandlingen från webbplats till webbapplikation som Ajax kommer in. Att hantera och inte bara konsumera innehåll kräver en mer sofistikerad interaktion där gränssnittet närmar sig skrivbordsapplikationens. Ajax gör att webbläsaren kan begära uppdatering av delar av webbsidor.

Det som gjort att Ajax nått stor spridning är att källkoden är synlig för alla och att förutsättningarna att lära sig därmed är godare. Men att sätta likhetstecken mellan Web 2.0 och Ajax är fel.

Användarna är redo nu. Det är dags att ta Web 2.0 på allvar.

Peter Lindberg
Svante Adermark
Fleecelabs