Dessutom kom tomten med en tidig räknedosa. Den kunde dra roten ur tal med bara en knapptryckning.

Man blir nästan förbluffad över att ha levt i en tid när miniräknare var förbjudna på matteproven.

Man skulle behärska räknestickan och tabellsamlingar där man slog upp sinus, rötter och logaritmer.

Dataprylar köper jag själv numera och de har inget med julen att göra längre.

Men it har berikat mina senaste jular också fast på det immateriella planet.

För ett par år sedan hängde jag i Berlin över julen. Ett svenskt gäng som köpte sillar på Kadewe, ett av världens största varuhus. Problemet var Kalle Anka. Ett ljushuvud kom på att kolla Pirate Bay. Japp, där fanns nissar som generöst delade med sig av sändningen från året innan.

Det blev Tomtarnas vaktparad klockan 15 det året också.

Förra julen skulle jag åka till Marrakech med en kompis. Jag nämnde planerna på en community och bad om tips på boende.

Snart fick jag ett mess från en fransman som blivit klar med lyxrenoveringen av en Riad, ett sånt där marockanskt hus runt en innergård.

Det var mitt i Medinan, alltså i labyrinterna innanför ringmuren. Men marknadsföringen hade knappt börjat så vi kunde få ett pangpris och dessutom vara med på julfest.

Och vilket party! Plötsligt åt vi ostron, vakteltagine och dussinet andra franska och marockanska gourmeträtter.

Dessutom drack vi champagne med en tvåmeters basketspelare från Burkina Faso.

Vi drack även med en italiensk familj där fadern snabbt köpte en berberrock i ull med alvhuva för ”att smälta in” i gränderna, till barnens stora skam.

Vi drack med en 60-årig hippie från Kalifornien som pårökt kom svärande tillbaks varje dag efter att ha irrat bort sig i Medinans kaos och vi drack med en fransk byggmästare som på kolonialt vis grabbade tag i Gnawamusikernas instrument för att hjälpa dem på traven.

Allt detta skedde på grund av chattandet på nätet.

Det kändes overkligt att få en direktsändning från webbkameran från ett hem i Västsaharas huvudstad och i mellandagarna bli nedbjuden av en saharier i indigoblå och guldfärgad kaftan.

Jag måste dock erkänna att 16-timmarsbussen från Marrakech till Laayoune var överdrivet analog.

Att ökenstaden var full av internetkaféer var dock en överraskning, även om tangentborden var kladdiga och hade arabiska tangenter.

Årets jul kröns av något närapå lika digitalt som den där lcd-klockan på 1970-talet: mellandagarnas berömda hackarkonferens i Berlin, Chaos Communications Congress.

Samtidigt är den väldigt analog. Julen är till för att umgås, även utanför skärmen.

Den som är där får gärna messa via lämplig (digital) kanal.

God it-jul, önskar jag. Och ni, använd nätet för att berika julen och livet på ert vis.