Den bistra vintern för 20 år sedan var det kaos. Du som var med kanske minns? En ilsken kyla drog in över landet redan i mitten av december och släppte inte sitt grepp förrän i slutet av mars. Dag efter dag, vecka efter vecka, pendlade kvicksilvret mellan –15 och –25. Och snön singlade ned, tillsynes utan avbrott.

Till en början tyckte folk att det var ”skönt med riktig vinter”. Men allteftersom veckorna gick blev kommentarerna mindre hurtfriska. Det var svårt att förflytta sig.

Fjärrtågen gick ytterst oregelbundet. Pendeltåg och bussar likaså. Snösvängen kämpade med att hålla vägarna rena, men vissa dagar låg snön ändå decimeterdjup till och med på motorvägarna. Biltrafiken kröp fram när den inte stod still.

Folk frös på perronger i en ändlös väntan på tåg som inte kom. De frös på busshållplatser, i bilar, pulsande till fots på översnöade gångvägar, halkande i modd på oskottade trottoarer. Många tröttnade och stannade hemma.

När våren väl kom skulle landets ledande ekonomer och prognosmakare summera skadorna. Tre månader av sträng kyla och två av vacklande närvaro på arbetsplatserna borde ha satt djupa spår i den ekonomiska aktiviteten.

Men vad de såg var inte vad de väntat. Effektiviteten under de bistra vintermånaderna när så många stannat hemma verkade snarast ha gått upp.

Så småningom klarnade sambandet. Visst, folk hade stannat hemma, men de hade fortsatt att arbeta. De hade tillbringat mindre tid i möten och mer med att tänka och utföra.

De som varit hemma hade jobbat väsentligt mer koncentrerat än de annars gjorde – och de som kunde ta sig till jobbet fick också mer gjort. Den bistra vintern 2010 banade väg för en ny syn på arbete. Ur kaoset steg en ny och bättre ordning.