Som flitig Ubuntuanvändare sedan drygt tre år är det långt ifrån första gången jag installerar operativsystemet, men den här gången känns det annorlunda.

Ubuntu 10.04 är en lts-version, lts står för long term support, där serverversionen stöds under fem år och skrivbordsversionen under tre. Det är den här versionen som ska hitta in i serverrummen, som hårdvaruförsäljare ska standardisera på och som Ubuntuivrande företag väljer att rulla ut.

Floppar Ubuntu 10.04 får Canonical, företaget bakom Linuxdistributionen, inte någon ny chans förrän 2012.

Efter att ha laddat hem iso-filen och lagt över på mitt usb-minne med programmet Unetbootin startar jag installationen. Installeraren är ny och jag kan välja om jag vill prova Ubuntu 10.04 utan att skriva över hårddisken eller installera direkt.

Svenska finns med bland språken. Precis som danska, norska och finska. Det känns härligt att få rätt teckenuppsättning från start.

Det märks direkt att designen förändrats. Jag är inte säker på om jag gillar det mörka utseendet men det är hur som helst tusen gånger bättre än brunt. Vad som däremot känns väldigt onödigt är att de flyttat stängknappen, minimera- och maximeraknapparna till vänster i fönstrens överkant.

I programmenyn har det också skett en del förändringar. Ritprogrammet Gimp har exempelvis fått stryka på foten. I stället är det F-spot som används, vilket känns logiskt eftersom Gimp är på tok för avancerat för den vanlige användaren.

Stödet för kringutrustning får godkänt. Webbkameran i min minibärbara hittas och kan direkt användas via kameraprogrammet Cheese. Via programmenyn går det att ställa in ljuskänslighet, kontrast och färgmättnad.

Tyvärr har inte meddelandeklienterna Empathy eller Pidgin stöd för video över MSN-protokollet så för många användare är webbkameran fortfarande värdelös.

Ritplattan från Wacom är det bara att plugga in och den fungerar direkt. När jag ville prova det nya skannerprogrammet Simple Scan fungerade däremot inte skannern från Epson – vilket tyvärr också var väntat. Jag vet att drivrutinerna finns på Epsons hemsida men de är inte enkla att installera för en nybörjare.

Jag tycker mig märka en klar förbättring av stödet för stängda program. Drivrutinerna för mina Broadcomkretsar som krävs för att jag ska kunna ansluta mig till mitt trådlösa nätverk finns på skivan. Den här gången slapp jag alltså gå omvägen via det trådbundna nätverket för att bli mobil på riktigt.

Ubuntu har också gjort det enklare att installera Flash. I Ubuntu Software Center finns en avdelning för ”Canonical Partners” där jag bland annat hittar Flash 10, Javastöd, mp3-stöd och fler typsnitt.

Trots att Ubuntu 10.04 är en lts-version finns mycket nytt. Molntjänsten Ubuntu One som bjuder på 2 GB gratis utrymme gör det möjligt att synkronisera bokmärken, inställningar och musik.

I jämförelse med äldre Ubuntuversioner känns Ubuntu 10.04 lts som den bästa och fräschaste hittills, men fortfarande inte perfekt.

Hur konfigurerar jag mina kringenheter?

Hur bestämmer jag vilken knapp på ritpennan som gör vad?

Det känns också oroväckande att Canonical börjar smyga in tjänster som Ubuntu One där jag vet att det bakomliggande autentiseringssystemet inte är öppen källkod.

Hade det inte varit för de nya, stängda tjänsterna Canonical byggt in i Ubuntu 10.04 skulle min upplevelse mot tidigare Ubuntuversioner vara så gott som enbart positiv. Nu känns det lite sisådär.