Men hur smakar det egentligen? Inte är det Pol Roger, inte Mumm? Det smakar mer som, nää det kan det väl inte vara, Freixnet eller Codorniu?

Det är andra tider nu, grabbar.

Och som om det inte vore nog med lågkonjunkturen så återkommer Microsoft och den här gången i sällskap med Intel. Deras lag ser oförskämt friskt ut, som fräscha avbytare direkt från duschen. Och så har de ju inte varit inne på plan ännu.

Men de gamla garvade telefonspelarna ser måttligt skrämda ut.

Vilken barnrumpa som helst kan göra en processor i kisel eller fylla en platta med minnesceller, säger de. Det krävs riktiga grabbar för att bygga radiokretsar.

De tittar på Intels löften om Manitoba och ler i sina mjuggar. Det är fortfarande långt kvar till Omap från Texas Instruments. Den går ju i alla fall att använda i telefoner, den har åtminstone en signalprocessor. Men inte ens Texas vågar lova analoga radiokomponenter förrän till nästa år.

Telefonbyggarna är rörda men inte skakade.

Visserligen har också Deutsche Telekom börjat prassla med Microsoft och visar upp en HTC-byggd telefon, tvilling med den kameratelefon som Orange redan säljer. Men grabbarna och tjejerna som suttit i dragningar de senaste dagarna och tittat på overheadbilder, de har ju siffrorna i gott minne.

Orange har sålt 40 000 Windowstelefoner. Konkurrenten Vodafone sålde samtidigt 400 000 telefoner utan Windows. Och bland världsmarknadens 400 miljoner är det inte ens en flugskit.

Så det finns väl ingen anledning till oro.

Det skulle i så fall vara Samsung, som gjort en telefon ihop med Microsoft. Och Mitac med en kameratelefon enligt Microsofts ritningar. Och ytterligare en taiwanes, Wistron, med en pocket pc-telefon.

Och den obehagligt gnagande tanken i bakhuvudet på hur Microsoft förr eller senare vunnit på andra marknader genom att vara envisast. Och att all tillverkning till slut hamnar hos japanerna och taiwaneserna och koreanerna. Och att de numera dunkar fram sina egna varumärken utan minsta hänsyn till vem som gav dem jobb från början.

Lite misstänkt är det att det är samma fabriker både här och där. Datorbyggarna gör nu också telefoner. Mitac är stor pc-byggare. Acers dotterbolag Wistron bygger bärbara och numera även Dells fickdator. Ett annat dotterbolag, Benq, gör telefoner åt Motorola.

Minst en Ericssondirektör känner en rysning gå genom kroppen när han minns hur det var att försöka sälja datorer och telefoner samtidigt. Han går och tar en stor virre i baren på Majestic.

Där begrundar han, nu betydligt lugnare, hur de gamla fina datormärkena upphört som tillverkare.

Om alla beställer sina datorer hos samma lilla grupp fabriker, varför går det då så mycket bättre för Dell än för HP? Ligger hemligheten bara i en liten organisation som tar upp order och lägger ut beställningar?

Men man kan ju inte lämpa 150 års systembyggande över bord och leva på att sälja små manicker som taiwaneserna ändå är billigast på.

Alltså: glöm Dell, tänk på IBM. Gammalt, stabilt och långsamt. De hänger med genom att vara motsatsen till Dell genom att sälja tjänster och systemen – och samtidigt kränga burkar på internet!

Kan man äta kakan och ha den kvar?

Baren börjar fyllas och i hans öron ljuder plötsligt de där finska rösterna som förmörkade ett år för honom på EIS. Den där självsäkra tonen som andra uppfattar som vänligt sjungande men som han vet vad den betyder.

Det skär i hans öron och han går ut på Croisetten och han vill bara gå längs stranden men ute är det grått och regn – regn i Cannes, nästan snöblandat regn, och han undrar om det någonsin blir vår.