Men det är inte så enkelt. Tro inte att det går i verkligheten, där pragmatik styr över ideologi och där problemen som behöver lösas är helt andra. Då behöver vi inte ens gå in på de nya kostnader för sådant som implementation, support och utveckling som tillkommer i öppen källkodsprojekt.

Staten som helhet har nämligen inte en aning om hur mycket pengar som läggs på licenser. I vår granskning märks tydligt att vissa myndigheter har benkoll, medan andra knappt vet hur de ska få fram siffrorna. I en undersökning som Ekonomistyrningsverket gjorde för ett år sedan fick en femtedel av myndigheterna smäll på fingrarna för bristande rutiner i licenshanteringen – och mer än en tiondel svarade att de inte vet om licenserna de betalar för verklighen behövs.

Det som behövs är i första hand en administrativ uppsträckning och en ökad affärsmässighet i förhållande till leverantörerna. Moderna leveransmodeller skapar större kostnadseffektivitet.

Ett steg i rätt riktning skulle vara att genomföra e-delegationens förslag om en sammanhållen licenshantering för alla myndigheter. Först när en sådan funktion finns på plats, och beställarstyrkan gentemot leverantörerna satts på prov, är det värt att börja diskutera alternativ som öppen källkod.