Betoningen är på andra stavelsen, som impossible.

Impostering bygger på att man tar någon annans identitet på Facebook. Man låter sedan den falska identiteten skaffa vänner.

Vännerna anar inte oråd, utan pladdrar hämningslöst.

Säg att du registrerar dig på Facebook eller Linkedin som chefen på ett stort företags utvecklingsavdelning. Och så blir du ”vän” med ett antal anställda. Om du har industrispionage som bisyssla är du i en bra sits.

Om det här är ett stort problem så kan det inte lösas med tekniska medel. Vi måste lära oss att dubbelkolla.

Vad jag vill veta är vad impostering ska heta på svenska.

Impostering kommer av engelska impostor. En impostor är en bedragare som utger sig för att vara någon annan.

Inte bara för att dölja sitt riktiga namn. Den falska identiteten är vald med omsorg. Bedragaren kanske utger sig för att vara ägaren till ett bankkonto, som hon sedan länsar.

Ordet kommer från medeltidslatin. Att ”impostera” är att ställa sig på en plats, underförstått på någon annans plats.

Ordet är släkt med imponera, vilket man kan filosofera om.

Det finns andra ord på engelska för bluff med identiteter.

En impersonator kan vara en imitatör, och i så fall är det lagligt, men det kan också vara olagligt. Det kan vara vad som heter ”föregivande av allmän ställning”.

Man utger sig för att vara polis, militär, tulltjänsteman, men inte någon bestämd person. Ordet kan också användas som synonym till impostor.

Ett annat ord är spoof, men det används inte om människor. En klassisk svensk spoof var när tidningen ETC gjorde en version av Expressen. ETCs version var så lik riktiga Expressen att många tog fel.

Ungefär samtidigt trycktes Not The Wall Street Journal i USA. Många på Wall Street ryckte åt sig Not The Wall Street Journal från tidningsståndet av bara farten. Ju mer de läste, desto mer förbryllade blev de.

Sådana parodier påminner om aprilskämt. Skämtet får inte vara för uppenbart. Det ska ta ett tag innan man fattar. Och när man fattar att skämtet är ett skämt kan man gotta sig åt alla andra, som ännu inte har fattat.

Jag har slagit i handböcker i litteraturvetenskap, men jag har inte hittat någon svensk fackterm för denna form av parodi.

Kanske är vi för snälla i Sverige, eller också har vi en blind fläck.

För det finns inte heller något svenskt ord för 'impostor'. En person som i brottsligt syfte utger sig för att vara någon annan kallar vi för bedragare. Men alla bedragare behöver inte vara impostors.

Svenska Akademiens Ordbok, som ska ha med alla ord som stått i tryck sedan Gustav Vasas tid, innehåller inga ord som anknyter till medeltidslatinets impostor.

Det finns inget svenskt verb som heter ”impostera”, inte heller ”impostering” (som, om det fanns, borde ha betoning som postering).

Själva bedragaren då? På svenska borde det bli impostör. Det nya ordet tar inte jobbet från något annat ord. Jag tycker att vi inför impostör.