E-beställning, eller e-inköp, är det andra steget i en trestegsraket för att utveckla e-förvaltningen, Det första steget utgjordes av e-fakturor och det sista är e-upphandling.
Dessutom tillkommer andra fördelar som verket inte räknat på, som exempelvis att myndigheterna bättre kan utnyttja fördelarna med ramavtal och en ökad prismedvetenhet eftersom beställarna ser vad saker kostar när de använder it-stödet.
Men i en statusrapport som släppts nyligen varnar ESV för att de tänkta besparingsmiljarderna kan frysa inne – om inte regeringen snarast möjligt formulerar tydliga krav som myndigheterna kan följa.
– Det handlar om att skapa en förordning som gör att myndigheterna prioriterar arbetet med e-beställningar, säger Anders Nyström, som är projektledare för e-beställningar på ESV.
Han poängterar att besparingsberäkningarna bygger på att myndigheterna förändrar sina organisationer, bygger kompetens och ser över sina interna arbetssätt och strategier. Allt det kräver att de prioriterar arbetet och startar i tid.
– Det får inte bli så att det bara införs ett it-stöd, då riskerar vinsterna att gå förlorade. Innan e-fakturorna infördes 2008 hade beslutet tagits 2006 och reglerna förändrades i bokföringsförordningen. Det gav myndigheterna ett och ett halvt år att förbereda sig, säger Anders Nyström.
– Det här är mer komplext och kräver ett ännu större arbete – men ännu har inga tydliga krav på förändringar i deras verksamhet ställts.
Magnus Enzell, ämnessakkunnig på finansdepartementet, konstaterar att regeringen fått in rapporten.
– Vi ser det generella behovet och frågan är under beredning, säger han.








































