Förmodligen är vi mitt inne i en brytningstid, vars betydelse förmodligen kan urskiljas helt och hållet först när vi (eller våra barnbarn) sitter på den tionde konferensen om nordisk it-historia.
Vilka rubriker har tillbakablickarna på 2010-talet då? ”Molnet som förändrade världen”, ”Apparnas revolution”, ”Microsofts sorti/återkomst” eller ”Vem minns erp, bpr, soa, bpm och Itil?”
För oss som sitter mitt i smeten är det svårt att skilja villospår från huvudleden. Eller huvudlederna. För terrängen är upptrampad åt alla möjliga och omöjliga håll. I varje vägskäl står några profeter och pekar i varsin riktning.
I tisdagens CS konstaterade Marcus Jerräng på sidan två att tre miljoner svenskar inte använder internet. De har inte ens börjat. På sidan 15 förkunnade Andreas Sjöström – som brukar ha pejl på trender – att webben är döende. I varje fall att mobila användare inte längre tar omvägar via traditionella webbtjänster utan går direkt till källan med skräddarsydda appar.
Med en så stor spännvidd mellan ytterligheterna ska fan vara analytiker.
Men molnet, gratistjänster och appar förändrar onekligen it-världen. Fast Håkan Ogelid dödförklarade begreppet ”molnet” redan i våras.
I backspegeln kan vi pricka in några tidigare turbulenta skeden:
Övergången från hålkort till stordatorer, Saabs och Facits upp- och nedgång som datorbyggare, konsultbranschens födelse, pc-revolutionen, programjättarnas tvekan inför Windows (goodbye Lotus och Wordperfect), den snabba utslagningen av lokala dominanter som Luxor och Norsk Data, katastrofen för nästan hela gänget av stor- och minidatorbyggare, genombrottet för webben, Apples återkomst som designföretag, Googles slakt av Altavista, MSN och Yahoo …
Man skulle kunna göra en lång lista över ord som bara försvunnit ur vårt språk. Som time-sharing, adb, remsläsare, stansoperatriser, räknesnurror, datalakan, diskettfodral, flex-skivor, kopieringsskydd, seriella möss, radskrivare, Basickurser, x-400, osi, Centronics-interface, grafiska gränssnitt, modempooler och bbs:er, bildskärmsfilter, wap, millenniebuggar, skivbutiker …
I grunden skiljer sig inte de datorhistoriker som framträder på konferensen i oktober från kolleger i hembygdsföreningar och museer som samlar på spinnrockar, krinoliner, stenyxor, minnen och fotoalbum. Utom i ett avseende – både den norska och svenska Dataföreningen har det uttalade målet att vi ska lära oss något av historien.
Norrmännen drog en del försiktiga slutsatser i sin historiebok ”50 år – og bare begynnelsen” medan vi i Sverige genomfört ett internationellt sett unikt projekt med användarperspektiv. Slutsatserna återstår att dra.
Men vem har tid att bry sig om gårdagen?










































