Insåg också att googling är ett billigt alternativ till terapi för att lära sig mer om sig själv. Jag lärde mig massor som jag faktiskt inte hade en aning om.

Jag fick veta att: Jag säljer kuddar, gamla kuddar. Jag har skrivit uppsats om införande av SAP. Jag har flera bloggar – undrar hur jag hinner med det? Jag koordinerar utbildningar på Malmö Högskola och är aktiv i Miljöpartiet. Jag forskar om vattenresurser och på somrarna tycker jag om att återvända till gården i Håvberget.

Allt detta står att läsa om man googlar på mig – och mer. En riktig egoboost! Att ha så många bollar i luften – wow!

Men, vänta, hur är det egentligen. Är inte renässansmänniskoidén på väg att försvinna? Kanske finns ett tak för hur mycket vi klarar att syssla med samtidigt?

Människor jag intervjuar och i min bekantskapskrets talar allt oftare om behovet av att få fokusera på en sak snarare än att jonglera med en massa arbetsuppgifter.

Det finns tecken på att it-utvecklingen blir ett stöd för den förändringen. I vår vardag kan samarbetsverktyg à la webben 2.0 ge oss enhetlig information och ersätta en mängd kanaler som inte hänger ihop – mejl, databaser, chattfunktioner.

Det borde göra det lättare att koncentrera sig. Kanske att bollarna i luften får ge plats till förmån för ”förmåga att koncentrera sig” i platsannonserna framöver?

Jag backar bandet. Inte kan jag allt. Inte ens särskilt mycket.

Så jag låter alla dem som har samma namn som jag återgå till sina sysslor och lämnar dem ifred. Och så koncentrerar jag mig på det jag kan i stället.

Blir det för många bollar så tänker jag tappa några och koncentrera mig på en. Eller två kanske.