För 20 år sedan var produktion och logistik enorma utmaningar i programbranschen. Man skulle bedöma efterfrågan i en ny exploderande bransch och samtidigt hantera klassiska frågor såsom prognoser, produktion och distribution. När distributörerna hade flera tusen Windows på order kämpade vi för att få produktionstid och komponenter.

Ve oss om vi hade förköpt oss på 5,25-tumsdisketter när 3,5-tummaren tog fart. Att sitta med några tusen gamla svenska Excel i lager när en ny version var på väg ut betydde att man fick skäll och minuspoäng. Hårdvaru-folk känner igen sig.

Blotta ansträngningen för att få till en effektiv distribution var så stor att endast få stora bolag kunde bli spelare på världsmarknaden. Men belöningen för dem som lyckades var enorm.

I dag har hela distributionskedjan nästan spelat ut sin roll. Det är ingenting att sörja över. Webben, molnet och appstores innebär en effektivisering och demokratisering av programbranschen, framför allt det som vänder sig till konsumentmarknaden.

Innebär det att alla är lyckliga och lönsamma, stora som små? Knappast.

Några få bolag tjänar stora pengar medan de flesta tjänar inget eller mycket lite. Google tar hem alla vinster inom sök och har råd att sponsra och sprida sin sökbusiness med ett gratis Andriod så att andra får utföra de mindre lönsamma momenten i mobilkedjan.

Apple tar hem det mesta av guldet i sin värld, där Itunes inte tjänar stora summor men är navet i den formidabla Iphone- och Ipodbusinessen.

Det sätts upp riskkapitalfonder för utvecklare av mikroappar. De torde ha en intressant utmaning i en bransch med mycket korta produktcykler, låga priser, låga inträdeshinder och ökande utvecklingskostnader för att stöda flera plattformar.

De utvecklande företagen har låga kapitalbehov, så de flesta behöver inte riskkapitalpengar och genererar heller inte storstilade börsintroduktioner eller företagssammanslagningar.

Inga stora förmögenheter skapas, men heller inga bubblor. Det finns plats för tiotusentals företag med några få anställda.

För många är det en drömtillvaro – tjäna tillräckligt, jobba med det hetaste, inte bekymra sig för distribution och logistik och, framför allt, slippa stor företagsbyråkrati.

Fallhöjden är större i några av dagens ledande webbtjänster, som Facebook och Twitter. De har höga fasta kostnader men mer oklara intäktsmodeller.

Inofficiella värderingar är höga och Facebook måste bli lika framgångsrikt som Apple och Google i att slå mynt av sitt ekosystem. Lyckas man med det borde värdet av en halv miljard användare blir enormt.

Så vi har två världar som står mot varandra. Den gamla traditionella världen som erbjuder produkter till dem som vill betala, det vill säga till företag.

I den andra, nya konsumentinriktade världen med webbtjänster, mikroappar och pekplattor finns det många aktörer, men få är lönsamma.

Titta bara på Microsoft som innehåller båda världarna. Gamla Microsoft med Windows, Office och serverprodukter har tjänat hundratals miljarder kronor under det senaste decenniet.

Samma företags onlineäventyr har bränt enorma summor, och ingen gryning synes än. Wintels ekosystem betyder lite i den världen.

Det kan förklara att aktiekursen stått och stampat i tio år.