2003 flög Tobias Fors in Ken Schwaber från USA till sitt lilla konsultbolag Citerus i Uppsala för att hålla kurs.

Samme Ken Schwaber var den som tillsammans med Jeff Sutherland satte ihop Scrum till en officiell metod. Det var redan 1995, men metoden tog tid på sig att bli populär.

I början på 00-talet var det framför allt den agila metoden XP som gällde för dem som ville ha ett mer lättrörligt alternativ till gammaldags vattenfallsmetoder eller tyngre iterativa processer som Rup.

Direkt efter kursen började Tobias Fors tillämpa Scrum.

– I början fick vi tjata in kunderna. De stora sade ”det där funkar bara för små företag”. De små kunderna sade ”det där funkar bara på stora företag”. Det var bara pionjärer som vågade testa.

Runt 2005 började det lossna så smått och riktigt hett blev Scrum 2007–2008.

– Trendmässigt i medierna är det framför allt Kanban som gäller. Men grundidéerna om agila metoder har satt sig i branschen.

Man kan sammanfatta Lean Software Development, Kanban och Scrum som lättrörliga metoder. Det är inte jättestor skillnad mellan dem. Gemensamt är fokus på snabba leveranser och att tidigt involvera verksamheten i utvecklingsprocessen.

Men i en outsourcad verksamhet är de svårare att använda. Särskilt om utvecklingsarbetet sker i något annat land. Anledningen är att agila metoder lägger stor vikt vid kommunikation. Kommunikationen underlättas väsentligt när människor sitter samlade nära varandra.

– Jag skulle vara orolig om all utveckling låg outsourcad. Det är inte bara det att verksamhetskunskapen byggs in i systemen. Den sitter i huvudet på dem som gör systemen- också. När de försvinner går kunskapen förlorad, säger Tobias Fors.