Jag började skriva om internet 1993. Nätet var socialt, inte kom-mersiellt. Diskussionsgrupper var viktiga.

Jag målade upp en mänskligare värld, där fysiska defekter och materiella faktorer skulle bli oviktiga. De blyga, de fula, stammarna, de överviktiga.

Märket på dunjackan skulle inte spela stor roll. Bakom skärmen skulle vi alla vara jämlikar.

Jag tycker nog jag hade hyfsat rätt och ser nu hur materiell tillväxt blir mindre viktig för de mest nätorienterade.

Med nätets hjälp kan man leva som evig student. Min laptop började låta som en traktor.

”Vi tar 995 kronor för att öppna och undersöka vad felet är”, sa butiken i Stockholm.

”Fast jag hör ju att det är fläkten. Jag vill bara byta en liten fläkt.”

”Så kan det vara men vi felsöker alltid från grunden. Sedan blir det arbets- och materialkostnad för att åtgärda. Det blir kanske uppåt 3 000 tillsammans.”

I Berlin, mitt parallella hang-out, hittade jag en auktoriserad Mac-tekniker som kunde göra jobbet för 66 euro.

”Men den ende som har fläktar på lager i Tyskland tar 72 euro, normalt kan man få dem för 45. Du kan ordna en själv så monterar jag.”

Hittade en fabriksny fläkt i USA för 40 dollar. Begagnade för 25. Frakt 13. Snubblade sedan över kineser som skeppade exakt rätt fläktmodell. Beställde från Hongkong.

Efter tio dagar kom brev från Singapore. Kostnad för fläkt, inklusive porto: 67 kronor.

På Youtube fanns instruktionsvideo för byte men jag lät tysken jobba.

Sedan var det dags för toner till laserskrivaren. Den är riktigt bra och kostade 200 euro.

Men originalsvärta skulle gå på 65 euro, påfylld 45 med frakt. Sniffade upp en tysk superdeal för 25 euro om man betalade kontant och hämtade själv. I Berlin. Två kilometer bort i denna utspridda stad var ju för bra för att vara sant.

Cyklade mellan grossister för krogutrustning, slamrande tryckerier och jobbare som kapade kopparrör så att gnistorna yrde.

En sliten trappa upp och där tornade berg av tomma kassetter upp sig.

En tjej med muslimsk sjal runt håret hittade min beställning och en port slogs upp. Jag blickade in i en hel påfyllningsfabrik som uppenbarligen drevs av ett antal av Berlins många turkar.

Med fyndet i ryggsäcken tillbringade jag sedan ett par timmar med varm gulaschsoppa, öl och tidning på ett klassiskt kafé på väg hem och växlade mess med vänner.

Intressant nog är det i nätnära kretsar man nu talar om basinkomst eller medborgarlön som ersättning till det mesta av dagens socialförsäkringar och bidrag.

Alla får samma summa av staten, tillräckligt för att överleva. Marginaleffekter på arbete skulle kunna sänkas rejält.

En del skulle förmodligen gå ned i arbetstid och googla sig till ett hyfsat liv hellre än spara till den där dunjackan.

Piratenpartei i Tyskland lade just frågan till programmet. I Finland har de gröna funderat långt. I Sverige verkar nätälskare i nya Liberaldemokraterna lyfta frågan.