Hajpen kring mobilappar påminner på många sätt om hajpen kring webben under 1990-talet. Då skulle alla ha en hemsida – strunt samma vad den fylldes med eller vad den skulle användas till. Det viktiga var att företagen kom ut med en hemsida snabbt. Helst i går.

Företagen som sysslar med apputveckling spelar på samma kort. Det är en ny kanal ut till kunderna. Du förstår väl att du måste vara där? Du vill väl inte vara sist ut? På 1990-talet kunde stressade företag påluras hemsidor för fantasisummor.

Nu som då finns det många som vill vara med och få en bit av kakan. När priserna för att få ut en app kan variera med 500 procent är det inte lätt att veta vem man ska vända sig till. Går det att få en lika bra app från det där studentprojektet som från specialisten som använder sig av regelrätt projektledning och dokumentation?

Det blir svårt att jämföra vad man köper och vad man måste betala för. Är det till exempel vettigt att lägga tusentals kronor för konceptutveckling när man redan lämnat en detaljerad specifikation? Det som såg enkelt ut på pappret kan ta lång tid att ta fram och vice versa.

Samtidigt får man inte glömma att en omogen marknad öppnar för förhandlingsbara priser.

Företagen blir stressade över saker som inte är så komplicerade i botten. Tids nog sprids vetskapen om vad som är rimligt att betala. Dessutom kan vi vänta oss lätthanterliga verktyg så att det företag som vill enkelt och billigt kan få ut en app. Förmodligen snabbare den här gången än när samma sak hände med webben.

Mognaden i branschen är större och kompetensen mer spridd.


Madelene Hellström är nyhetsreporter på CS.